Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Tora Nordström-Bonnier: Guvernanten. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då soldaterna buro in det fjolliga
fruntimret, som fått sig en törn, så att hon slagit
nacken i stenläggningen, trodde de att hon var
död. Men efter en stund hade en av dem hört
henne mumla oroligt något om att ”skicka
bud”. Mer kunde de inte uppfatta, men
nickade god mening ändå, för det var ju synd
om människan. Hon förlorade genast
medvetandet igen och en läkare, som eftersänts
sade, att ingenting fanns att göra — hon
hade spräckt skallen och skulle troligen inte
komma till sans mer. Vem hon var hade de
inte kunnat fråga. Hennes anhöriga fingo väl
leta reda på henne på bårhuset. Men då hon
efter någon timme slog upp ögonen på nytt
och lyckades fråga om de skickat bud,
svarade de ja och läto en pojke springa efter en
präst. Hon såg lättad ut, eftersom hon
förstod deras svar så att hennes bud var uträttat
och låg sedan lugn och såg sig om i den
mörka vaktstuga under yttertrappan, där
Fersen några timmar tidigare vilat på samma
brits som den, där hon blivit lagd. Åskvädret
hade urladdat sig med några fruktansvärda
knallar och ett våldsamt regn sköljde nu över
torget utanför, som rensopats från människor.
Inne i det mörka kyffet hördes smattret mot
rådhusets plåttak och av kaskaderna som
störtade ur rännorna. Några soldater sutto i ett
hörn vid en ljusstump och spelade knack om
en skjorta utan krås och spetsar, som de tagit
in från torget.
När prästen kom, tog han upp sin bibel ur
fickan och frågade om han skulle läsa något.
Hon såg förvånad och tacksam ut och sade
efter en stund med stor möda: ”Lukas
tjugutredje, vers trettionio.” Prästen slog då upp
sin slitna bok, men som det var för mörkt att
se, läste han utantill:
”Och en av de ogärningsmän som voro
upphängda, hädade honom och sade: Om du
är Kristus så hjälp dig själv och oss. Då
svarade den andre och näpste honom och
sade: Fruktar du icke ens Gud, då du är
under samma dom? Och oss sker rätt, ty vi
lida det våra gärningar äro värda, men denne
har intet ont gjort. Och han sade till Jesus:
Herre, kom ihåg mig, då du kommer i ditt
rike. Och Jesus sade till honom:
Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med
mig i paradiset.”
Då prästen läst så långt, såg han upp och
fann att kvinnan var död.
Det Fersenska mordet, varpå denna berättelse
anspelar, ägde rum i Stockholm den 20 juni
1809 ungefär så som här skildrats. Många
ögonvittnen ha upptecknat sina minnen härom.
Liknande händelser ha under det sista årtiondet
blivit allt vanligare i Europa.
Författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
