Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Oscar Wieselgren: Selma Lagerlöf och Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SELMA LAGERLÖF OCH ELLEN KEY
dela sig med Ellen Key har den reserverade
och tveksamma tonen från det första brevet
försvunnit, och hon talar med större
öppenhjärtighet. "Osynliga länkar" förelåg sedan en
tid i bokhandeln, och hon hade haft en period
av djup dysterhet, då boken väl nått
offentligheten. Först när Ellen Key i ett entusiastiskt
brev uttalat sin beundran för boken har hennes
dysterhet lättat. "Kära Ellen Key", skriver hon
den 21 maj 1894, "det var så underligt gott
att få ditt brev. Ser du, jag hade icke varit
orolig för min bok under hela tiden jag skrev
på den, ej medan den trycktes heller. Icke ens
sedan den kommit ut, men så kommo dessa
långa pingstdagar och då hade jag litet tid
på mig att besinna mitt verk. Och jag fann
det ganska uselt, naturligtvis ... Jag ville bara
ha pengar, tordes ej begära ära för gamla
noveller, men det är ju en annan sak att gå
och finna dem så eländiga att solen är för god
att skina på dem. Nå så kom ditt brev och
gjorde slut på den stämningen. Efter det har
jag ej haft några tvivel längre. Och så kan
du förstå hur tacksam jag är både för att du
älskar så det värker och för att du skrev och
berättade det." Fortsättningen av brevet visar,
att det var Ellen Key som stimulerat henne att
ge ut boken, vilket hon själv från början
tydligen icke haft mod till. Den vänliga kritiken
tar hon med en slags häpen överraskning.
"Recensionerna äro vida över all förskyllan
eller värdighet." — "Men", tillägger hon med
ett tonfall karakteristiskt för hennes blyga
natur, "det är mycket, mycket roligt att få
framgång."
Slutet av brevet innehåller en inbjudan till
Ellen Key att besöka henne i Landskrona:
"Och så skulle vi göra bekantskap med
varandra, det längtar jag efter."
Sammanträffandet har efter allt att döma
bidragit att föra de båda korrespondenterna
varandra närmare, men helt har det ej kunnat
eliminera Selma Lagerlöfs skygga tillbaka-
dragenhet inför den mera energiska och
utåtriktade författarkamraten. Av Ellen Keys
översvallande värme och hängivenhet har hon dock
emottagit ett starkt intryck. "Du går inte upp
i din egen plåga ens då du har tandvärk",
skriver hon den 29 september 1894. "Då du
var här hade jag en tydlig förnimmelse av att
du tog vård om mig och ej motsatsen." Men
just Ellen Keys aktiva hänförelse har givit
henne en melankolisk känsla av ofrånkomlig
egen underlägsenhet. Hon tycker att hon har
alltför litet att ge tillbaka. "Jag känner det
litet vemodsfullt, när du säger att du är glad
över att du kan tycka om mig", heter det
i fortsättningen av brevet. "Och jag är
visserligen snäll, mer än någon tror, men det är för
resten som om jag vore en stor tomhet. Jag
känner mig utan innehåll. Så skriver jag för
att fylla upp min tomma själ och är rik för
en stund, men strax därefter börjar tomheten
på nytt. Och detta är jag rädd att alla skola
se och så ej vidare ha fördrag med mig." Det
ligger en avundsam längtan i de ord varmed
hon i slutet av brevet sammanfattar sitt intryck
av Ellen Keys personlighet: "Det är något av
morgonens friskhet och arbetslust över dig.
Du gör en glad åt livet och ej rädd för det."
Man tar nog inte miste, om man bakom de
sista orden spårar något av en dold
självbekännelse. Selma Lagerlöfs inställning till livet var
ej fri från rädsla, och av Ellen Keys raska
frimodighet hade naturen skänkt henne föga
eller intet.
Det tycks som om Ellen Key känt som en
slags plikt att draga Selma Lagerlöf ut ur
hennes ensamma fantasivärld och sätta henne
i kontakt med tidens aktuella frågor. På våren
1895 sänder hon henne sin då nyligen
utkomna, livligt uppmärksammade verdandiskrift
"Individualism eller socialism", där hon gjort
ett försök att nå fram till vad hon kallar
"lösningen av det stora samtidsproblemet,
individualismens och socialismens genomträngande
593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
