- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
631

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Från bokhyllan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Om Montaigne avskyr något så är det att
marschera direkt på en väsentlighet. Han
skruvar sig, han gör utvikningar, han mår
nästan illa, då han känner lukten av det som
verkligen ska utredas, han skuttar som en
hare och tappar till synes bort sitt eget spår,
man är alldeles bortkollrad då man plötsligt
upptäcker att man är framme, vid målet, som
inte alls är det som antyddes i titeln på essayen.
Alla omvägar har varit genvägar.
Slingerbultarna har varit det kortaste avståndet mellan
två punkter, författarens penna och ämnet som
hela tiden bränt honom på tungan. Tag till
exempel den essay som till överskrift bär Om
åkdon ("Des coches"). Den diskuterar först
det sorgliga i att det finns författare, som
smyckar sin framställningskonst även om det
sker på sanningens bekostnad, kommer
därefter in på frågan varför man säger prosit,
när någon hörs nysa. Därifrån är steget inte
långt till sjösjuka, som stötes och blötes en
stund, tills Montaigne får lust att diskutera
vad som menas med mod och anför exemplet
Sokrates. Platons lärare imponerade till och
med då han flydde för fienden. (I sin uppsats
om "Modet" i "I angeläget ärende" kommer
Eyvind Johnson in på Montaigne, men alls
icke denna episod, vilken dock kunde valts
i stället för en apokryfisk anekdot.) Nå,
äntligen är Montaigne framme vid sina åktyg.
Man andas ut: äntligen! Då visar det sig att
författaren egentligen tänker avhandla
kungamaktens relativitet! Men denna sin avsikt
kunde han inte låta skina igenom i rubriken
på essayen. Men vid berättelsen om kejsare,
vilka i likhet med Heliogabalus lät sig dragas
av tigrar och nakna slavinnor eller som Firmus
snarare flög än åkte efter ett fyrspann av
selade strutsar, "faller det honom plötsligt in"
att det inte måtte vara mycket med
självhärskare, som måste spela teater för att imponera
på massorna. Och det går inte ytterligare en
sida förrän Montaigne har formulerat sin
revolutionära sats, men så listigt anbragt att
ingen chockeras: "En konung äger intet genom
egen förtjänst, han är helt och hållet en
produkt av andra" (il se doibt soy-mesmes à
autrui)!

Således: både gyckel och allvar rymmes
inom Essayerna. Men det viktigaste är att de
gjutits i en form som varar evinnerligen.

        Stig Ahlgren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0647.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free