- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
634

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

bara för att han är hennes döda bror, som hon
har smutsat. Doktorn lyssnar orörlig och ger
samtidigt akt på det snabba och hetsiga
skuggspelet över kvinnans ansikte och tänker
för sig själv: "En sådan eld måste lämna
mycket aska."

Snabbt brann Kailas’ liv till aska. Men den
aska han lämnade efter sig är inte bara dött
stoft, utan en glöd som aldrig slocknar: hans
verk. Det förverkligar de medeltida
mystikernas dröm om en evig lampa, som brinner
utan att förtäras och utan att på något sätt
behöva underhållas. Hans Ruin

Udda själar

STINA ARONSON: Gossen på tröskeln.
Bonniers 1942. 11: 50.

Stina Aronsons nya roman är hennes
hittills största, och den är i originalitet och
konstnärligt värde överlägsen åtminstone de
av hennes tidigare böcker som anmälaren läst.
På ett ställe i denna roman spekulerar
författarinnan: "Somliga människor ha fått den
tvivelaktiga gåvan att dra udda själar till sig.
Med Hernius var det så. Han samlade spillror
och skeppsbrutna omkring sig, hos honom
sökte de sin nödhamn." Den gåvan har
somliga romaner också fått, bland dem Gossen på
tröskeln.

Först och främst är det Hernius, en bonde
med en tom rastlöshet inom sig; han flänger
omkring i sin gamla Ford, skriker, planerar,
skroderar men får ingenting uträttat. På
gamla dar gifter han sig med en tjänsteflicka,
en harmynt jäntunge med ett skimmer av
stilla enfald omkring sig. På gården finns
också pigan Lova, grinig och skåpsupig, och
drängen Lill-Oskar, nästan dvärg, nästan idiot,
"med små hopsnörpta händer, som på något
vis påminde om klövarna på en spädgris".
Hernius får en son, hustrun dör i barnsäng,
gården kommer på obestånd. Hernius skjuter
ett hagelskott mot en fordringsägare, blir
häktad, förklarad otillräknelig och dör på
sinnessjukhus; Lova dränker sig och Lill-Oskar
knivskär ett medhjon på ålderdomshemmet.

Återstår sonen, Bert. Han blir
omhändertagen av prästen och får växa upp i hans hem.
Där börjar det hela om, fast på ett högre plan.

Prästen är idrottsintresserad och juvenil; han
är gift och har ett förhållande med
svägerskan som bor i prästgården, författarinnan
Jane Schilt, en gracil skönande som skriver
preciösa små ting, intar naturälskande
attityder i trädgården och behöver andras kärlek,
inte systerns men prästens, systersonen
Kristians och unge Berts. På prästgården finns
vidare den beskt religiösa gamla tjänsteanden
Lydia och den grovlemmat sinnliga
arren-datorshustrun Mari.

Romanens senare del skildrar nu Berts
utveckling till ung man. I jämförelse med den
läsbegåvade mönstergossen Kristian är han
trög. Han går i skolan och han upplever några
historier, en platonisk med Jane som
påminner lite om Niels Lyhnes erfarenheter i
samma bransch, en kort och köttslig med Mari.
Efter en period av håglöshet och efter att ha
avvisat närmanden från den slampiga flickan
Gertrud börjar han i ett folkskoleseminarium.
Innan dess har Kristian i storstaden fastnat
för den tvetydiga och farliga fru Lisa Popert,
och när Jane får klart för sig att hon förlorat
herraväldet över systersonen dränker hon sig.

Trots sina besvärliga arvsanlag är Bert den
enda i denna boknade prästgårdsmiljö som
verkar kärnsund och inte är udda. Ur hans
gestalt har författarinnan inte heller utvunnit
så mycket, och trots att han har en bred
bond-rygg verkar det till och med som om han
ofrivilligt skulle ha fått en del feminina drag.
Den bäst genomförda synpunkten på hans
utveckling är den att ungdomen nu för tiden
växer upp och tränar sin kropp bara för att
lemlästas på slagfälten.

Men åtskilliga av bokens övriga figurer
framträder med ett liv och en verklighet som
är mycket starkare än bokens skruvade och
under allsköns elände alltför nedtyngda
händelseförlopp låter förmoda. Den affekterade
Jane är mycket verklig när hon bedriver sin
oskuldsfulla flirt med Bert, och hennes
drunknade kropp mycket verklig när prästen och
Bert bär upp henne från ån; Lill-Oskar är
överdådigt verklig när han sitter på
soffkanten i köket, röker cigarrstump och försöker
få benen att nå ner till golvet;
överhuvudtaget är hela skildringen av de bedrövliga
förhållandena i Hemgården mycket övertygande.

Romanen verkar personlig i sin ton. Den är

634

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free