Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
problematisk sort. Hans bok är planerad som
den första volymen i en trilogi, och den
påminner närmast om en romanserie som Astrid
Väring fullbordade för några år sedan och
som på grundvalen av familjepapper skildrade
en köpmanssläkt i en norrlandsstad.
Jacob Dubbe i Sollermans roman blir mot
slutet av 1700-talet välbeställd köpman efter
en ungdom som "lambsork" (det vill säga
fåraherde) och bodbetjänt. I hans historia är
åtskilligt kulturhistoriskt stoff inarbetat, och det
har gjorts med ganska stor behändighet. Något
egentligt litterärt värde har den väl inte — den
är stilistiskt inte originell och psykologiskt
varken djup eller särskilt levande — men den
är fri från choser och svulstigheter, är raskt
skriven (kanske med Kielland i tankarna) och
går ganska bra att läsa.
När man för tillfället skils från Jacob Dubbe
har han kommit sig upp, bjuder
landshövdingen, borgmästaren och stadens storkrämare
på en brakmiddag, blir du med en hel del av
dem, tittar belåtet på sin söta fästmö (som har
varit gift förut men till all lycka är orörd av
den förfallne maken n:r 1) och är tämligen
kaxig. Man ’har på känn att Livet står och
väntar på Dubbe med ett surt äpple i
byxfickan. Romanen är så pass bra, att man skulle
unna den en framgång som gav författaren
tillfälle att räcka fram denna kunskapens frukt åt
sin hjälte. Thorsten Jonsson
Ockupationsberättelse
JOHN STEINBECK: Månen har gått ned.
Översättning av Thorsten Jonsson.
Bonniers 1942. 6:50.
Efter det väldiga kraftprovet med "Vredens
druvor" har Steinbeck återgått till det lilla
formatet, den korta romanen, som utan större
besvär låter sig apteras även till skådespel.
Motivet i den nya boken är helt aktuellt: en
rad händelser i ett ockuperat land, i en liten
stad med hamn, kolgruva och snöfjäll, där
segern vinns med hjälp av förräderi och
befolkningen inom kort hårdnar till ett motstånd
som inte enbart är passivt. Scenerna utgör
knappast några riktiga dramatiska
brännpunkter: Steinbeck föredrar att visa tilldragelserna
i sidobelysning, en uppgift som varit mindre
vansklig att konstnärligt genomföra. Inom sin
begränsade ram är också skildringen lyckad,
behärskad, balanserad, men inte särskilt
djupgående eller skakande. Med tanke på den
bakomliggande verkligheten är det inte utan
att boken ter sig en smula matt. Engstrands
invasionsroman "Spring 1940" är då
åtskilligt kraftigare, men samtidigt också betänkligt
melodramatisk.
Människoskildringen har heller inte kunnat
bli annat än jämförelsevis flyktig. Där är en
borgmästare som uteslutande fungerar som
instrument för folket och som utan att äga så
mycket mod likväl aldrig försöker undkomma
sitt öde. Där är en förrädare som förberett
stadens fall, rätt konturlös i sin bleksiktiga
aggressivitet. Där är en kokerska vars
upplagrade surhet blir till patriotism och en
ockupationsänka som dödar en kärlekskrank
löjtnant med en sax. Av de fientliga
officerarna är översten mest utförd, en
yrkeskrigare med avskräckande erfarenheter av
ockupation och slutligt nederlag, glad att få dölja
sina tvivel på hela företaget bakom
lydnadsplikt och högkvartersorder. Där är en
karriärtalang, en instruktionsmaskin till kapten, som
finner det stöd han behöver för sin elegant
förenklade personlighet i disciplin och
tekniska tillbehör. Där är ett par förvillade,
auktoritetstroende löjtnanter som är nära att duka
under för påfrestningarna när de finner sig
omgivna av ett hat, kallt och allestädes
närvarande som snön, och inser att utgången på
äventyret är oviss.
Det finns en del ställen som man frestas
stryka för i marginalen, till exempel svaret på
det myckna talet om laglighet från
inkräktarnas sida: "Varför försöker ni stödja er på
ert meningslösa tal om lagen? Ni och vi har
ingen lag gemensam. Ni slog lagen i spillror
genom att komma hit, och en ny lag har trätt
i dess ställe." Främlingarnas förhållande till
ortens unga kvinnor belyses av denna replik:
"Flickan kan du våldta eller beskydda eller
gifta dig med — det är likgiltigt, så länge
du bara kan skjuta henne när du får order."
Den dödsdömde borgmästaren formulerar den
uppfattning om det allmänna läget som
närmast är Steinbecks egen: "Folket vill inte bli
erövrat, och därför kan det inte bli det. Fria
människor kan inte börja krig, men när det
636
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
