Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
het och de småvuxna fiendesoldaterna i
synnerhet. Kvinnorna skickas i väg till den vita
missionsstationen, de båda återstående sönerna
flyr till bergen och förenar sig med
friskarorna, efter att den yngste blivit våldtagen av
fienden. Ling Tan börjar gräva ett
tillflyktsrum under golvet och inriktar sig på att
motstå och överlista erövrarnas
utpressningsmetoder. Han slaktar sina djur, gömmer undan sitt
ris, äter i hemlighet den förbjudna fisken från
sin egen damm. I staden råder terrorn och
förtvivlade människor tar sin tillflykt till opium,
som inkräktarna villigt tillhandahåller. Ling
Tans svärson i staden, som brukat handla med
japanska varor, ställer sig in hos erövrarna
och får en lönande befattning, men avhåller
sig från att förråda de sina. Han spelar ett
skickligt dubbelspel och är bara förrädare så
långt det passar honom; han är trots allt för
mycket kines att bli någon riktig quisling.
Så småningom samlas åter spillrorna av
Ling Tans familj i hemlighet, under livligt
samarbete med friskarorna i bergen.
Inkräktarna faller ständigt offer för snabba överfall,
det dödas vid vägkanter och husknutar, ett
otrevligt hantverk som kineserna lär sig fort
nog på sitt stillsamma, verkningsfulla sätt.
Ling Tan blir den förste som reagerar mot
denna mördarmentalitet, som håller på att
överflygla och förvända bondens gamla
fredliga kärlek till jorden, växtligheten, livsdriften.
Den yngste sonen har blivit honom
främmande, en vild krigare, bergens djärvaste
gerillaledare; fadern inriktar sig på att skaffa
honom en hustru och få honom in på sun-
dare banor. Detta avsnitt har Pearl Buck inte
kunnat klara: hon faller plötsligt in i rena
missromanen. En utomlands uppfostrad ung
kinesiska kommer i flygplan, försöker sig
otåligt som lärarinna för flickor som flytt till
grottor i bergen och arrangerar så ett
sammanträffande med den unge friskareledaren.
De bländas genast av varandras skönhet, den
överlägset kultiverade kvinnan och den
primitivt handlingskraftige mannen dras
oemotståndligt till varandra, i avsikt att tillsammans
prestera något slags övermänsklig heroism.
Det viktigaste är dock bonden som klänger
sig fast vid sin jord och inte ger upp sitt
passiva motstånd. Förändringarna tränger sig
på honom, tänke- och känslosätt tvingas in
på nya, branta banor. Årtusendens tradition
bryts upp med ens och måste oundvikligen
ersättas av modern civilisation. Kriget, det
japanska överfallet driver fram det. Pearl
Buck skildrar denna svåra brytningstid i ett
slags modern legendstil, som ger en känsla inte
bara av geografiskt avstånd, utan även av
långt tidsavstånd. Hennes berättarkonst
förenar, när den är som bäst, bibliskt med episkt
och sagoaktigt, vilket ger hennes fantasi
frihet att stilisera, att samla det överväldigande
materialet i representativa scener och bilder.
Hon är inte pryd, hon blundar inte, när hon
målar den japanska ockupationen i grälla
färger. Hon får med både vardagslivets kinesiska
naturlighet och erövrarnas bestialiska
våldshandlingar. Ett romantiserande drag finns där,
men är i allmänhet neddämpat till en viss
idealisering av huvudpersonerna.
Artur Lundkvist
Sångmöns villkor
OLOF STRANDBERG: Urban Hiärnes ung.
dom och diktning. Gebers 1942.
BROR OLSSON: Psalmboken som folkbok.
Gleerups 1942. 1: 75.
WALTER A. BERENDHSON: Nordisk
Digtning af Verdensry. Schønbergske
1942.
Sångmön vandrar inte alltid fri under
himmelens dagg. I ett fängelse kan hon trivas, till
och med som bekant vid ett hov, men snörs
hon för hårt i konventionell dräkt tynar hon,
och kuvas hon nesligt av Avsikt inträder förr
eller senare döden — om inte en befriare
hinner fram i tid.
Detta blir själva kontentan av doktor Olof
Strandbergs eleganta och spännande
avhandling om Urban Hiärnes ungdom och diktning.
Den har delvis utgått ur det idé- och
lärdoms-historiska seminariet i Uppsala och avser
mindre att estetiskt värdera Hiärnes diktning
än att ge en bild av de intellektuella och psyko-
639
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
