Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
utom vetenskapen själv liggande faktorer. Ett
förfaringssätt som det sistnämnda upphäver
grundvalen för all vetenskaplig forskning.
Ännu mycket betänksammare blir man stämd
vid läsningen av professor Kahlsons uppsats.
Understödjandet av vetenskapen med statliga
medel skall nämligen enligt Kahlsons svävande
och mångtydiga formuleringar motiveras i sak
blott och bart med att vetenskapen är nyttig
för staten. Det fria utövandet av vetenskapen
skall alltså vara beroende av den nytta, den
medför för staten. Därmed vore emellertid
vetenskapens frihet överhuvud upphävd. Ty om
statsnyttan eller samhällsnyttan — för övrigt
alldeles förvirrade och oklara begrepp — skola
vara utslagsgivande för möjligheten av
vetenskaplig forskning, då kommer det att i varje
ståt eller samhälle blott finnas den vetenskap,
som är nyttig för respektive ståt eller samhälle,
det vill säga i varje väderstreck en efter de
politiska maktförhållandena anpassad
vetenskap. Den enhetliga idé, som utgör grundvalen
för all vetenskap, dess av tiden obundna
uppgift att tjäna sanningen, blir därigenom helt
åsidosatt. Och ännu ödesdigrare är det, att
Kahlson till och med vill siffermässigt beräkna
vetenskapens omedelbara nytta och bindande
bevisa dess ekonomiska räntabilitet. Därmed
ställer han nämligen i överdriven materialism
och omåttligt stegrad mekanisering ekonomiska
objekt och andliga värden helt med orätt på
samma nivå, och bedömer statens kulturella
uppgifter efter det ekonomiska livets
kommersiella måttstock. Kulturstaten är emellertid
icke, som man efter Kahlsons åsikt måste
antaga, ett resultat av ekonomiska
nyttighets-överväganden utan har fastmer sina rötter i en
mångtusenårig västerländsk andlig odling, som
lett till att man lärt sig inse att vården om
bildningen och kulturen är ett av de högsta
självändamålen för all högre mänsklig
utveckling. Andliga värden och ekonomiska objekt
tillhöra helt olika världar, och kunna därför
icke på något sätt jämföras med varandra.
All vetenskap står under samvetsfrihetens
och sanningens lag. En fri, oberoende
vetenskap är blott möjlig, då vetenskapen kan i full
frihet från yttre maktinflytelser enbart följa
de lagar, som överensstämma med dess väsen.
Dessa förutsättningar äro uppfyllda där, varest
samvetsfriheten — helt oavsett den bestående
statsformen — är författningsmässigt fast
förankrad och människor finnas, som utan
hänsyn till den personliga nyttan eller skadan och
obundna av yttre maktfaktorer i tänkande och
handlande uteslutande hörsamma sanningens
röst. Att finna sanningen är all vetenskaplig
forsknings högsta mål. Den kan, försåvitt
sanningen överhuvud är tillgänglig för
människan, blott uppenbara sig för den forskare,
som outtröttligt söker den under hela sitt liv
och hellre avstår från varje förutfattad mening
än han någonsin viker från sanningens
kungsväg. Varje dogmatisk ståndpunkt, som utgår
från den redan funna sanningen, är därför
— vetenskapligt sett — alldeles förfelad.
Vetenskapen måste i stället uppbäras av det
oupphörliga strävandet efter sanningen. Den
politiska diktaturen, som nödvändigt måste vara
uppbyggd på föreställningen om en enda
människas ofelbarhet, det vill säga
sanningsmonopol, står därför i en skarp, oundviklig och
oövervinnlig motsats till forskningens frihets
Av samma skäl måste varje politisering av
forskningen förkastas utifrån vetenskapens
sanna natur. Det kan nämligen blott finnas en
enda sanning, som principiellt aldrig kan
sammanfalla med en politisk partiståndpunkt.
Därför får det inte finnas någon partivetenskap,
den må vara socialdemokratisk, liberal,
nazistisk, bolsjevistisk eller fascistisk. Har
emellertid vetenskapen på något sätt politiserats, har
den upphört att vara vetenskap — en just nu
aktuell fara. Lika litet är det riktigt, att
vetenskapens frihet är bäst skyddad i en bestämd
statsform — exempelvis i en demokrati —;
den fria tankens martyrer har det funnits
— vilket icke nog starkt kan framhållas —
under alla väderstreck, under alla tider, under
de mest olikartade politiska författningar. Dock
är under varje despotisk styrelseform
vetenskapens frihet alltid upphävd. Blott där, varest
sanningens stämma får fritt ljuda, eftersom
människan är djupt nog bildad och tillräckligt
uppfostrad för att kunna fördraga den, är
samvetsfriheten säkrad och ett fruktbart
verksamhetsfält öppnat för vetenskapen. Ty vetenskapen
arbetar under generationernas oändliga följd
på att uppspåra sanningen, vars klara ljus skall
höja och luttra människan.
"Tidsspegel" är i själva verket en trogen
spegel av vår epok och därigenom ett betydelse-
647
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
