Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
fullt dokument över den moderna kulturen.
Här som alltid visar det sig, att vetenskapens
rike är en republik, där gemensamhet i strävan
och arbete förmår att knyta ett inre band
mellan andarna. Med undantag av de sakligt
alldeles förfelade framställningarna av
Gustafson och Kahlson, som emellertid i sitt slag
dock återspegla vissa ensidiga strömningar hos
tidsandan, utgör den här föreliggande
antologien en milsten på vägen till idealismens,
humanitetens och religionens pånyttfödelse.
Den är därvid på samma gång en kunnig,
-tillförlitlig och värdefull ledtråd genom de
stora, brännande problemen i vår svåra,
molntyngda tid. Erich Wittenberg
Paul V. Rubows brillor
och penna
PAUL V. RUBOW: Kunsten at skrive. Kunsten
at læse. Ejnar Munksgaard.
1942.
Är det ett litet milt skämt, när Ejnar
Munksgaard, förläggare för största delen av
Danmarks vetenskapliga litteratur, firar sitt
tjugufemårsjubileum med att ge ut en bok, som
innehåller sex kapitel om konsten att skriva
och ett om konsten att läsa? Kanske har
författarna större betydelse för honom än
läsarna; kanske behöver dessa författare också
en duvning i pennans konst för att vinna
läsare till sig ...
Hur som helst, mannen som har författat
boken, Paul V. Rubow, är professor i konsten
att läsa, och det mesta i boken handlar om
exempel från läsningen, värderade och
granskade. Sannerligen är det inget lätt värv: att
korsa igenom världslitteraturen och visa, att
detta är efterföljansvärt, detta är fult, och
detta är riktigt och bra. Den som gör det skall
ha gudomlig auktoritet — eller han måste
kunna camouflera sin mänsklighet. Paul Y.
Rubow har nu en utomordentligt fin smak;
men för att den skall bli erkänd, grundar han
den på regeln om den gyllene medelvägen. Inte
för skruvad och inte för lättflytande får stilen
vara. Konkret men inte sinnlig, tyglad men
inte pressad, inte för förnäm och inte för
förtrolig — det är hans fordran. Intellektuell är
han, men så klarsynt att han ser förståndets
begränsning. Han har vördnad för det som
ligger bortom kunskapen och anbefaller
Thomas a Kempis för innehållets skull; och han
har åtminstone längtan till verklighetens
levande värld. Frisk och naturlig skall stilen
vara. Talet och skriften har social betydelse
som medel att sätta människor i förbindelse
med varandra. Paul V. Rubows intellektualitet
får starkt släkttycke med sunt förnuft.
Förnuftiga är också hans råd till trevande
skribenter. Han ger inte någon systematisk
lärobok: om han också börjar ordentligt med
"Naturgaverne" och fortsätter med
hjälpmedlen, blir planen så småningom ganska spridd.
Men det är värt att följa honom, vare sig han
rider i passgång eller flyger i galopp. Lär dig
att se! Skaffa dig ord att handskas med! Och
sitt inte och peta med rättelser! De
uppmaningarna kan leda till ny klarsyn och till
viktiga rön för den som följer dem.
Om den språkliga rytmen talar Paul V.
Rubow också en del, men det är ytligare, och
han lägger mindre vikt på den. Det märks
också i hans egen stil. Nog är den melodisk,
men dess tvåledade satsrytm är alltid lätt och
enkel: den skall ge intrycket av något
sorglöst hänkastat, något som är sant, därför att
det är självfallet. Så är det också med hans
ordval. Frånsett ett par förargliga undantag
är framställningen fulländat klar och
genomskinlig, och så smyckas den här och där av
en ny bild, ett leende och lättsamt ord — det
som sägs är så självklart, att det inte behöver
strykas under utan tvärtom tål ett litet skämt.
Detta är inte den stora stilen, men ett slugt
behärskat verkningsmedel, som passar för
författaren till en ars scribendi. Det visar honom
måttfull och förnuftig, men det visar litet mera.
Det visar att han kan skriva själv och skriva
läsvärt, fängslande. Carl Olof Bergström
Det revolutionära öriket
ALVA MYRDAL: Stickprov på Storbritannien.
Bonniers 1942. 7:50.
England har blivit landet i den demokratiska
blickpunkten. England, vars "makt" enligt den
tyske ledaren under alla förhållanden ska dala
som en följ d av kriget, har redan vunnit något
648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
