Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
kanske lika värdefullt som makt; det är landet
som alla demokratiska iakttagare vill se i
mörkläggningen och alla skrivkunniga vill vittna
om. Måhända kommer det att även i detta
hänseende få sin medtävlare i USA, som makarna
Myrdal redan skrivit sin bok om, medan det
ännu var neutralt. Denna bakgrund förhöjer
intresset för den av Alva Myrdal ensam skrivna
Englandsboken.
För övrigt ger denna boskillnad tillfälle att
se, att fru Myrdal är journalisten av makarna
— på gott och ont. Hennes stil är rapp och
uttrycksfull, hennes förmåga att samla och
framlägga stoff mycket erkännansvärd men
också medvetet lättvindig. Ibland tänker hon
knappast efter: ordet "underprivilegierad" är
en försvenskning av ett redan på
originalspråket dumt ord; Cripps har ingalunda haft
"så förutseende rätt" men har onekligen sin
styrka i att han "alltid velat något" (om det
nu räcker för att göra honom till den brittiska
statskonstens "kronprins"); man kan inte
resonera alltför optimistiskt om stadsplanekapitlet
med förtigande av frågan om äganderätten till
jorden. Men sådant är i det hela detaljer och
får bedömas utifrån bokens titel: stickprov.
Sin sakliga styrka har ju rektor Myrdal i det
sociala och på kvinnofronten, och hennes
reportage om vad därvidlag försiggår och mognar
i det revolutionära öriket är både fängslande
och omdömesgillt. I Sverige har man väl ännu
fått endast svaga begrepp om vilken roll kriget
tillmätt kvinnorna och vad ett krigsslut i
frihetens anda kan komma att betyda för dem.
En utgångspunkt är att arbeterskans förmåga
(särskilt i det mekaniska) visat sig så hög och
att kampen framför allt är arbete,
"krigsansträngning". Mycket skickelsedigert är att
kvinnoarbetet jämte evakueringen upplöser
hemlivet, med de mest problematiska
verkningar för män, kvinnor och i synnerhet barn.
Rektor Myrdal räknar mycket på kollektiva
livsformer och uppfostringsvägar och har i så
måtto nu fått stora tillfällen till stickprov, som
inger henne både välgrundade betänkligheter
och intressanta framtidsspekulationer. ■—• I det
sociala kommer hennes synpunkter nära Julian
Huxleys ("Demokratien på frammarsch") men
är sakligare i det socialpolitiska; emellertid
torde hon överskatta det konservativa
1930-talets insatser på detta område. Omvänt under-
skattar hon mellankrigstidens brittiska
kolonialregim, då hon ställer upp det victorianska
skedet som den goda tiden för de färgade. Om
"Gästande regeringar och folk" ger
författarinnan nyttiga tankeställare genom att utom
positiva drag också framhäva flyktingarnas
tyvärr lidelsefulla nationalism och deras
regeringars begripligtvis konservativa inställning
på "alltings återställelse". Sådant måste föras
i räkning gentemot den påtagligt entusiastiska
och radikala nydaningsanda, som gripit
frihetens sista europeiska fäste. Denna ai.drt ger
ändå skäl nog för den sakliga optimism, som
denna och andra demokratiska Englandsböcker
utstrålar. Tom Söderberg
Kortare anmälningar
KARL ASPLUND: Studentrum. Bonniers 1942.
6: 50.
Första upplagan av dessa små noveller, som
voro författarens debut, utkom 1912. I ett
företal till den nya upplagan säger författaren, att
det förhållandet att boken länge varit
"sällsynt och sökt" måhända motiverar ett omtryck.
Karl Asplunds apologi är när allt kommer
omkring onödigt blygsam och full av ursäkter.
Dessa bagateller om uppsaliensiskt studentliv
i det begynnande 1910-talet tåla gott vid att
läsas omigen —om inte annat så kunna
säkerligen en del äldre studenter i den så kallade
förskingringen ha nöje av dem. Det slår en
vid läsningen av dessa historietter, hur strikt
de låta inordna sig i traditionen från Hjalmar
Söderberg. Det är "Förvillelsers" anda som
svävar över dessa blad, som man kan vända
med samma vemodigt-ironiska känsla som man
bläddrar i en gammal spextidning eller
studentkatalog. Ingen av bokens noveller har större
litterär betydelse, men det måste erkännas att
de äro sobert skrivna och egentligen
överraskande litet naiva, särskilt då man betänker
att de äro alster av en bara tjugutvåårig
författare ... Nå, de enligt Asplund svagaste
styckena ha ju också utmönstrats ur denna
upplaga. En i anmälarens tycke ingalunda
dålig berättelse är den som bär titeln
"Emalj-ögat". Dess lite cyniska upplösning är i varje
fall realistisk och övertygande. Men den mest
minnesvärda av dessa bilder ur studentlivet
6 BLM 1942 VIII
649
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
