Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
bringa en bättre och lyckligare framtid. Men
det finns ingenting militaristiskt i deras
arbeten, ingenting av det kiplingska "vapnen
kallar" eller av Rupert Brookes hjältedyrkan.
De äro inte "krigsskalder"; men inte heller,
det måste betonas, escapister eller
obskuran-tister. Som helhet skulle jag vilja säga att
deras innersta mål är att befria poesien från
att vara ett medel för den politiska
propagandan, till vilket ändamål den användes under
förkrigsperioden av Auden—Spender-gruppen,
och att avtvätta den allt som är främmande
för dess ursprungligaste ändamål: att i renast
tänkbara form ge uttryck åt individuell poetisk
upplevelse.
Det behöver inte sägas — ty jag påminner
mig att jag har sagt det i ett tidigare brev —
att denna attityd alltjämt framkallar det
förvånade och något enfaldiga utropet i vissa
äldre kretsar: "Var äro Ärigsskalderna?", som
om "krigsskalder" kunde rekryteras och tränas
av nationen vid behov liksom
Commandotrup-perna för specialtjänst, och som om
"krigslyrik" kunde produceras på beställning liksom
tanks eller kulsprutor. Times Literary
Supplement, som — det måste sägas i rättvisans
namn — recenserar de enskilda skaldernas
verk med bättre omdöme och smak än det gör
bruk av i sin kritik av poesiens nuvarande
allmäntillstånd, återkom för några veckor sedan
till sina anklagelser mot litteraturen med den
klagande retoriska frågan: "Finns det
ingenting som heter rättmätig förtrytelse?" — en
fråga som tycks avslöja en fundamental
missuppfattning av poesiens natur och ändamål,
vare sig i krig eller i fred, och rentav antyder
den ruskiga möjligheten av en poesi som söker
återge, till exempel, lörd Vansittarts "The Black
Record" på vers. Artikeln, som huvudsakligen
förebrådde de unga skalderna för att de voro
unga och oerfarna, slutade med de missnöjda
orden att "även om inte kriget funnes så skulle
det ändå finnas skalder, men skalder tvingade,
liksom alltför många av denna tids barn
(kursiveringen är min) att tänka, se och skriva
inom ett snävt tilltaget livsrum". Denna
retliga uppfattning skulle, om den nu har någon
som helst betydelse, säkerligen förkastas av
varje opartisk kritiker som gjort sig mödan
att läsa det antal diktsamlingar som har
kommit ut under de senaste sex månaderna
eller så, och som under läsningen upptäckt den
"livlighet på den poetiska fantasiens område"
som Herbert Read talade om med sådan ivrig
förväntansfullhet. Och han skulle alldeles säkert
inte finna att vår tids "barn" ha mindre frihet
att tänka, se och skriva än, till exempel, Keats
och Shelley hade på sin tid.
Bland de mera anmärkningsvärda
diktsamlingarna äro: "Poems from the Forces", en
antologi sammanställd av Herbert Read själv,
som fått avsevärd publicitet genom B. B. C: s
radioutsändningar av den; "Poems in
War-time", utgiven på rekommendation av T. S.
Eliot och med dikterna utvalda av den
frimodige mr Tambimuttu, den singalesiske
skalden och grundaren av Poetry (London) — vår
enda lyriska tidskrift och liksom "Tambi" (som
han familjärt kallas) en värdefull och värderad
institution inom den litterära världen; "Poems
of the War", utvalda av Edmund Blunden, en
av det förra krigets skalder, för Cambridge
University Press; "Poets in Battledress" (The
Fortune Press); och "Lyra: A Book of New
Lyric" (med företal av Herbert Read), utgiven
i Essex av "The Grey Walls Press", vilken,
liksom The Fortune Press i London,
specialiserar sig på att trycka samtida lyrik.
Dessutom har på sista tiden ett antal skalder
utkommit med debutböcker. Faber & Faber, som
med T. S. Eliot som rådgivare tagit sig an
många av de bästa bland de moderna
skalderna, såsom Auden, Spender, Macneice, Barker
med flera, ha nu introducerat F. T. Prince,
Vernon Watkins och Henry Treece.
Rout-ledge, med Herbert Read som litterär råd-
699
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
