- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
710

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Teater och film

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATER OCH FILM

ligt fängslande, en med åtskilliga longörer
utvidgad reproduktion av teaterpjäsen och utan
dennas pojkaktiga äventyrsstämning. De
värmländska bruksgossarna och deras tragiske ledare
major Canitz äro ett betydligt tamare följe
i filmen än i pjäsen, och den föga övertygande
episoden med brorsonens fästmö har inte blivit
mindre sockersöt och falsk av att ha fördjupats
till något slags kärlekshistoria. Onödigt mycket
av Anckarsvärds heder och värdighet har också
offrats för att slänga mera dramatiskt stoff på
den tynande elden. Rent som filmkonst
betraktad är Olof Molanders "Döbeln" mera ett
rutinarbete av en scenregissör än av en filmdiktare.
Den är renligt och flott gjord och
genomgående bra fotograferad. Men de små
resurserna har regissören ej förmått övervinna; så
fort det gällt scener som krävt massuppbåd
och utrymme kommer han till korta. I
Stral-sundscenerna har man hela tiden en stark
känsla av trång ateljé, och det märks alltför
uppenbart hur man med hjälp av mörker sökt
överskyla att man i utebilderna inte haft
tillgång till de nödiga lokaliteterna.

Georg Svensson

Fantasia. Walt Disney. RKO Radio.

Vad skall man säga om den konsert som
Walt Disney och Stokowski i förening bjuda
på i "Fantasia", den förre med sin tecknarstab,
den senare med Philadelphiaorkestern till sitt
förfogande? Reaktionerna äro så blandade att
det inte blir lätt att redovisa dem på begränsat
utrymme. En sak är säker: som
musikpeda-gogisk idé är försöket att illustrera musik
i rörliga tecknade färgbilder förfelat. Bilden
distraherar endast från musiken, då den inte
direkt slår ihjäl den. Å andra sidan måste det
betecknas som förmätet att använda klassisk
musik av delvis nästan sakrosankt karaktär till
att beledsaga än så fyndiga och förtrollande
bildfantasier.

Tar man vid bedömandet av filmen inte
någon hänsyn till musiken utan endast till
Disney, måste man ge den ett synnerligen högt
betyg. Som bildkonstnär är Disney en
förunderlig blandning av en i såväl form- som
färgavseende oerhört gottköpsmässig banalitet
och en fantasi som är desto originellare.
I sina högsta ögonblick når han som dekorativ
konstnär ungefär i nivå med Rackham eller

John Bauer, i sina sämsta konkurrerar han
med enklare vykortsartister och illustratörer av
populärvetenskapliga arbeten i den
romantiserande genren. Där skulle han alltså befinna
sig om det inte vore så att hans bilder vore
rörliga. Ty alldeles bortsett från den otroliga
skicklighet han uppnått i den rent tekniska
behärskningen av den rörliga teckningen och
målningen — och den har aldrig kommit
längre än i "Fantasia" — så har han en
förmåga att karakterisera och suggerera medelst
rörelse som är helt bländande. Man kan som
exempel ta det parti ur Tjajkovskis
"Nötknäp-parsvit" som han illustrerar med en
svampbalett. Stode bilden med de små rara röda
svamparna stilla skulle man nicka välvilligt åt
den som åt en bilderboksplansch av Elsa
Beskow. Men nu rör den sig och, ack, huru!
Den är humoristiskt oemotståndlig och
dessutom besatt av ett hemlighetsfullt liv som
alldeles avgjort har med verklig konst att göra.
Där rörelsen är huvudsak och det bildmässiga
ersatt av abstrakta former, som i illustreringen
av Bachs fuga, når han högst. Men också hela
"Nötknäpparsviten" med sitt feeri av i
oavbruten lekfull förvandling stadda älskliga
små-former ur naturen — sländor, blomkalkar,
fiskar och löv — är ganska betagande.
Balettmusiken är säkert Disneys naturligaste
område, i varje fall har han här till Tjajkovskis
musik uppfört en bildbalett av drömlik
fägring. Stor charm äger även Musse Pigg i
gestalt av Trollkarlens lärling till Dukas’ musik,
i all sin korthet säkerligen Disneys bästa
sagofilm hittills, från vilken man särskilt minns
den mardrömslikt växande armén av taktfast
marscherande, ämbarbärande sopkvastar.
Urtidsvisionerna med kämpande jätteödlor och
geologiska periodförskjutningar i dramatisk
förkortning till musik av Stravinskijs
"Vår-offer" vädja mest till den storögda
sensationsnaiviteten, och den monumentalt smaklösa
centaursviten till Beethovens pastoralsymfoni
kunde möjligen ha passerat som grotesk
Böcklinparodi men var i detta sammanhang
en majestätsförbrytelse förtjänt av epitetet
"biggest in the world". Illustreringen av
Musorgskijs blåkullasvit hörde heller inte
till det smakfullare, men den musiken tål ju
litet grällare effekter. Den övergick oförmedlat
i Schuberts "Ave Maria", där ett vårlandskaps

710

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0726.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free