Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
En alltför nitisk lovprisare av Hjalmar
Gullberg har nu till den grad övermannats av sin
beundran för denna stränga och stolta
gravsång att han slutligen icke kunnat uttrycka den
annorlunda än genom att upphöja dikten på
bekostnad av dess föremål. Det är Olle
Holmberg som förkunnar i Dagens Nyheter, att
detta poem kommer att leva längre än något
av Karin Boyes egna, att hela hennes livsverk
alltså väger lätt mot de tre gullbergska
stroferna; och detta uttalar han, icke under formen
av en vag förmodan, utan med all professorlig
pondus, liksom skreve han ett
sakkunnighetsutlåtande. Det är tråkigt för Olle Holmberg,
att han icke i tid hejdat detta alldeles onödiga,
av ingen begärda och i flera hänseenden
om-dömeslösa profeterande. Ty det är
omdömes-löst att i ett fall som detta tilltro sig
förutsägelsens gåva. Det är också omdömeslöst att
med tvärsäker nonchalans yttra sig om ett
diktarskap, där livsmysteriet möter oss så
naket och den språkliga lidelsen så intensiv
som endast i de varaktiga verken; och man
gör icke saken bättre genom att sedan komma
stickande med en liten blomma, det vill säga
det generösa medgivandet, att Karin Boye ju
i alla fall var så vinnande som person. Det är
likaledes omdömeslöst att alls producera sig
med slika jämförelser utan mening. Och
slutligen är det omdömeslöst att tro Hjalmar
Gullberg betjänt med en ärekrans, som är något
av en oförsynthet också mot honom: ty det
var säkert icke för att triumfera över den döda
som han ägnade henne ett så ädelt epitafium.
Det får vara någon måtta med den regionala
hänförelsen.
Att avsluta en anmälan av Gullbergs dikter
med detta påpekande av en beklaglig
förlöpning kan tyckas vara att låta den otillbörligt
utmynna i ett disharmoniskt ackord. Det har
emellertid skett i sanningens namn och därmed
— skulle jag tro — även i Hjalmar Gullbergs
anda. Bertil Malmberg
Tidsdikter
Prins WILHELM: Ond tid. Norstedts 1942.
6:—.
Prins Wilhelm utgav häromåret en samling
uppsatser med ämnen från svenska bygder.
Den bar titeln "Fritt land", och den uppbars
av en frimodig och frihetskär anda. Det var
ett ord i rättan tid, sagt av en man som med
säkerhet kan stå för sitt ord.
Diktsamlingen "Ond tid" ansluter sig i fråga
om sitt innehåll nära till de av tidsläget
föranledda reflexioner som man återfann i den
föregående boken. Som redan titeln anger är
det fråga om av samtidshändelserna inspirerad
lyrik. Det kan också tilläggas, att det är fråga
om idealistisk lyrik, en bekännelse till
broderskapets genius, till barmhärtighetens makter,
till lag och rättfärdighet ooh frihet. Den satir
som diktsamlingen rymmer riktas helt
naturligt mot de onda makter i tiden som med gny
ooh brak eller med giftig propaganda söka
tillintetgöra sådana för mänsklig färdsel och
samlevnad grundläggande och oundgängliga
värden.
Humant och humanistiskt är alltså denna
diktsamlings patos och idéinnehåll. I en dikt
finna vi en ironisk skildring av en yngling,
som var ganska skral i humaniora, men som
gott duger till att sända ned bomber över gator
och katedraler: den dikten har konkretion. Ofta
anslås fosterländska strängar: utan braskande
ord talar poeten om det svenska, som är honom
dyrt och kärt. "Vårt är landet", heter det, och
med en karlfeldtskt klingande vändning
tilllägger poeten:
Mot förtryckets buse
går vi man ur huse
som vi gick med Engelbrekt.
Det är klart besked. Soldaten och
beredskapsmannen, som gör sin plikt mot hem
ooh fosterbygd, får självfallet sin hyllning:
i målande strofer besj unges det svenska land
han är satt att bevaka:
Det är mörkt i kväll och bygden vilar stilla.
Skogen dignar under kramsnöns tunga prakt.
Vad var det? Ett knäpp, en hörselvilla?
En soldat står på vakt.
Diktsamlingen "Ond tid" är uppdelad i tre
avdelningar. Vill man förenkla saken, kunde
man säga, att första avdelningen handlar om
nutida djävulskap till lands och i luften och
den andra om liknande djävulskap till sjöss.
Den tredje handlar om Barnens dag — och
öm den bortgångne vännen Gunnar Mascoll
Silfverstolpe (som vackert hyllas i några djupt
kända strofer).
717
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
