- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
727

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

Vävt av drömmar

PUCK BEER: Jag tjänar en lysande herre.

Medéns 1942. 8:50.

Den lysande herre som Puck Beer tjänar är
ingen annan än poesien själv. Om hon kommer
att fylla någon riktigt betydande post i den
tjänarskara som hon tillhör är ännu osäkert,
men hennes ingivelse är otvetydigt äkta och
hennes konstnärliga ödmjukhet har en vacker
hållning.

Hennes debutbok är ett slags fördrömd saga.
En halt pojke, Harlequin, växer upp i
fiskebyn Lou Mirandou i marseilletrakten. Han
tillbringar dagar och nätter vid stranden, leker
med sina egna drömmar eller tillsammans med
mairens son; de båda pojkarna äger en
fantasijaguar som förkroppsligar deras längtan efter
äventyr. När Harlequin blivit mera vuxen
oturas det för honom så att han måste rymma
till sjöss. Ombord trivs han utmärkt med det
hårda kamratskapet, men fartyget går under,
och han är den ende som blir räddad. Nu
beger han sig ut på vandring, och från
nutiden, där hans historia hittills utspelats,
strövar han in bland en samling vaganter
i renässansens Italien, tar om hand en liten
helig dåre bland dem och skaffar honom ett
hem hos en enkel och vänlig familj i Florens
och köper honom en blå hatt. Staden belägras
av en rivaliserande kondottiär och pesten
bryter ut; ur förvirringen drar sig ynglingen
undan till en lantgård, och knappt har han
hunnit till ro där, förrän gården översvämmas
av en commedia dell’ arte-trupp, och han är
plötsligt Arlecchino, Colombinas trohjärtade
och hänryckte älskare. Under hans karriär vid
teatersällskapet får hans älskargestalt mera
moderna och demoniska drag, och när han på
våren ska göra en semesterresa är han inne
i nutiden och sätter sig på tåget. Där möter
han Ghirlandajos madonna och klår upp en
konduktör som besvärar henne, kommer i
fängelse och blir efter drömlika
rättegångsscener hängd. "Farväl, broder av jordisk
verklighet; nu utplånas narren Harlequin ur ditt
liv. Skall du ännu minnas mig en kort stund
sedan jag försvunnit ur din åsyn?"

Ja, det är frågan. Harlequin känner ibland
att han saknar "medvetandet om den trygga

handgripliga verkligheten", och boken är i
mycket ett poetiskt broderi över en sådan
otrygghet. För Harlequin är drömmen ofta det
verkliga och verkligheten någonting som han
upplever indirekt. Hans kamratskap med
sjömännen ombord på fartyget får i boken sitt
riktiga liv först när de är drunknade och talar
till honom i hans drömmar; inför
renässansluffarna känner han sjömannens främlingskap,
men inte inför dem såsom människor utan
därför att han poetiskt uppfattar dem som hörande
jorden till, "liksom vårdslöst modellerade fram
ur själva marken, med jord och lera på
händer och ansikte"; och när pesten bryter ut
i Florens, är dess hemskheter blekare och
overkligare än pestvimpeln, som blå och med
guldbokstäver tillkännager vad som har hänt.
Puck Beer har gjort det svåra försöket att
gestalta en känsla av overklighet genom att av
den väva en gestalt med poetisk verklighet.
Frågan är om en sådan gestalt riktigt kan
prägla sig in och få konstnärlig fasthet.
Författarinnan tycks själv vara tveksam därom,
och det är karakteristiskt för hennes
undvikande och stillsamma hållning.

Emellertid finns det i hennes bok, vid sidan
av mattare avsnitt och sådana som rentav är
tråkiga, många vackra och graciösa sidor,
många mjukt skimrande syner. Åtskilliga
debutanter har framträtt hittills i år, och av dem
anmälaren läst är det bara I. N. Romanovs
asienskildring, också den halvt drömmande,
som gjort ett lika starkt intryck av egenart
som "Jag tjänar en lysande herre". Det
förefaller också som om författarinnan, trots det
pastischartade i ämnet, mera lydde sin fantasi
än hon lät sig påverkas av litterära intryck
— utom kanske med undantaget Anatole
France och säkert med undantaget Hjalmar
Bergman. Den fond av mörker, mot vilken
händelserna i Bergmans diktning utspelas, finns
inte i denna bok, och Puck Beers språkkonst
kan givetvis inte mäta sig med hans, men
andra anknytningar förefaller tydligare:
barndomsskildringens till tonen i "Solivro",
florens-avsnittets till "Savonarola", commedia dell’
artekapitlens till "Jag, Ljung och Medardus". Puck
Beer har härigenom anslutit sig till en
konstnärlig linje, som det är förvånande att så få
unga svenska författare har följt.

Thorsten Jonsson

727

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0743.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free