Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
på gatan. Men han har också en gammal synd
på sitt samvete: han har gjort en jäntunge
med barn och sedan smitit ifrån ansvaret.
Romanen berättar nu om orsaken till att
hjälten har svårt att stå på egna ben — det
är varken samhällets eller hans eget fel, ty
pappas härsklystnad har skulden därtill — och
om hur han efter frigivningen klarar upp sina
problem; ett slag tänker han fara till Finland
som frivillig, men han stannar i stället hemma
och tar hand om sin dotter som har förlorat
sin mor.
Romanens egenart är dess tveksamhet, en
passivitet som möter svårigheter famlande och
med frågor; sådan är huvudpersonen och sådan
är också bokens stil. Den påminner en smula
om Ture Forsbergs debut i våras men är
konstnärligt mera osäker. Om Arvid Caries framtid
som författare ger den inget klart besked.
Thorsten Jonsson
Två helgonliv
JOHANNES JØRGENSEN: Den heliga
Birgitta av Vadstena. Översättning av Harald
Schiller. Del I. Bonniers 1942.
15:—.
FRANZ WERFEL: Sången om Bernadette.
Översättning av Knut Stubbendorff.
Bonniers 1942. 13:—.
Vad är tro? Ett psykologiskt grundfaktum,
omöjligt att översätta i andra ord eller återge
genom synonymer. En själens samlade
koncentration varur stiger handling och skapelse.
En helhet född ur dualism — långt når man
inte. För oss vanliga kommer väl sådana
tros-ögonblick bara glimtvis, och det räcker ändå
att slunga oss framåt ett stycke. Men det finns
genier med den mer uthålliga och stegrade
trons gåva, och sådana helstöpta gestalter har
i alla tider haft förmågan att gripa människor.
De kan det därför att de själva är gripna.
Två biografier över kvinnliga helgon har
sysselsatt mig de senaste veckorna: Johannes
Jørgensens bok om Birgitta och Franz Werfels
episka återdiktning av bondflickan Bernadette
Soubirous’ märkliga historia. Båda böckerna
är skrivna i landsflykt — den enes visserligen
frivillig — och båda innebär uppfyllelsen av
ett tidigare löfte. Johannes Jørgensen fick
först vid sjuttio års ålder tillfälle att infria
sitt. Han har skrivit sin bok i
Birgitta-trak-terna, i själva Vadstena, där
birgittinernun-nornas klosterliljor ännu skjuter skott ur
marken. Den svala nordiska naturen med skogar
och glittrande vatten har författaren innerligt
upplevt och fört in i skildringen: med känsligt
impressionistisk penna utför han många fina
landskapsvinjetter, såsom av vargavintern om-
kring Finsta, anno Domine 1350: "Snön låg
i tjocka drivor över vägarna och gjorde
skogarna ofarbara. Hjort och rådjur skuro sig
blodiga på isskorpan, som efter dagens solsken
lade sig över snön i de sjungande kalla
nätterna, och i det blå månskenet sutto hararna
med långa, lyssnande öron och mumsade i
kålgårdarna." Birgitta var ju född i landet "som
ligger nordligast i världen, och bortom det
finnes intet land, där människor kunna bo.
Sällan ser man här solen och alltid blåser den
kalla nordan." Jørgensen berättar den av alla
i sina grundkonturer kända historien om
Birgitta — lagmansdottern, husfru på Ulvåsa,
konungens uppfostrarinna, Kristi brud — men
konturerna är utfyllda av härliga citat ur
"Revelationes" och de trohjärtade biografierna
samt av författarens eget rika vetande om
katolskt fromhetsliv och hans personliga
tolkning av händelser och karaktärer. Man har
läst böcker om medeltiden med ett starkare
och djupare fjärrperspektiv, böcker där man
förflyttats bakåt i en främmande tid när
djävulen kämpade om själen. Jørgensen för
snarare in den gamla tiden i vår nya, rycker
den nära oss. Han visar hur mycket intimare
kulturförbindelserna var under "den mörka
medeltiden" än under teknikens tidevarv och
hur alla vägar förde till Rom. Under
medeltiden var bildningen universell och kungar
och biskopar utförde den späda fru Birgittas
befallningar. Men så var också handlingskraft,
aktivitet själva nerven i hennes geni. Den
väldiga spännvidden i helgonets geni anas också
i denna blida teckning: en mörk martyr som
bär "Guds klagan" över att vara bortglömd
inom sig, en sträng bestraffare som inte skyr
730
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
