Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
någon så fullödig organisation för
samhällslivet som den brittiska."
Einar af Wirséns memoarer är alltigenom
en mycket fängslande läsning. Det är inte
alltför ofta som en svensk diplomat kunnat bevara
en så klar och oförvillad blick på människor
och händelser som Wirsén. Det är med stora
förväntningar man motser fortsättningen av
dessa diplomatminnen, som borde bjuda på
många intressanta hågkomster från
händelserika år i Berlin och Rom. Bo Ena]nder
"Konsten att översätta"
ÅKE THULSTRUP: Konsten att översätta och
redigera. Bonniers 1942. Inb. 6: 50.
Alla konster är svåra, icke minst konsten att
översätta. Endast den som själv har försökt
sig vet till fullo hur svår den konsten är, men
även en vanlig tidningsläsare bör ha kunnat
se något av vanskligheterna. En
sammanställning av översättningsgrodor i vår litteratur
— från den anonym som något av de första
åren av 1300-talet tolkade Chrestien de Troyes’
"Yvain" och lät en vildman uppträda klädd
i oxhudar "skurna till remmar", därför att han
blandade ihop de fornfranska orden för "rem"
och "flådd", över Gunno Dahlstierna, som i sin
översättning av "Trogna herden" (1690-talet)
lät en ung herdinna sluta sin visa i stället för
sina ögon, därför att han blandade ihop tyska
Lieder, "visor", med Lider, "ögonlock", fram
till den av Thulstrup citerade journalist som
1941 skrev att han hade sett "tyska soldater
träna med stridsvagnar i Svarta skogen" (Black
F orest = Schwarzwald) — skulle säkert bli en
ganska underhållande och varför inte lärorik
läsning. Det är glädjande att en kunskapsrik
och omdömesgill författare, Åke Thulstrup, har
velat underkasta sig den säkert stora mödan
att ge oss en handledning i "konsten att
översätta och redigera". Man vill gärna önska
boken vidsträckt spridning. Den vänder sig
inte bara till översättare utan till varje läsare
av översättningar. Och översättningar läser vi
alla dagligen, åtminstone i våra tidningar.
Man skulle gärna ha sett att författaren
utförligare hade gått in på en del svåra och
intressanta principfrågor. Thulstrup
konstaterar att en god översättning måste vara "fri"
och yttrar sedan: "Hur fri en översättning får
vara är naturligtvis omöjligt att exakt ånge.
Det är till att börja med självklart, att den
inte får innehålla några anglicismer,
germanismer o. s. v. — den får inte innehålla
noggranna översättningar av vändningar och
uttryck, som är naturliga för engelskan, tyskan
o. s. v., men verkar främmande, då de slaviskt
översätts till ett annat språk."
Är nu detta så alldeles självklart? "Se där"
som översättning av voilà är en gallicism, som
nog kan sägas verka främmande i svensk text.
Följer därav att den under alla omständigheter
är förkastlig? Ger det inte en viss krydda åt
en översättning av en roman, alt man märker
att den är tänkt på franska? Är det bättre att
göra en omskrivning än att ta den i äldre
översättningar så omtyckta typen "en av dessa
halmstolar, som man ser överallt i Italien"? I vissa
fall kan den utländska frasen rentav gynnsamt
påverka svensk språkutveckling. Bruket av ni
i översättningar, där idiomatisk svenska skulle
använda "fabrikör Johansson",
"häradshövdingen", "landshövdingen" o. s. v., är säkert
en värdefull tillgång. (Just som jag hade skrivit
ned ovanstående läste jag följande uttalande
av I. H[arrie] med anledning av Marika
Stiern-stedts senaste bok: "Själva anhopningen av
språkliga gallicismer, som ibland kommer
svenskan att verka bruten, blir här ett
stilmedel som ytterligare suggererar lokalfärgen.")
Många av Thulstrups något tillspetsade
formuleringar, till exempel den nyss anförda,
beror väl på att boken "har skrivits med tanke
särskilt på vissa slags" översättningar. Det är
inte alldeles klart, vilka slag han egentligen
tänker på. Trots att han uttalar den
förhoppningen att boken skall (Thulstrup: ska) "kunna
bli till gagn vid översättning av skönlitteratur,
förströelseläsning (vad är detta?), politiska
arbeten, reseskildringar, populärvetenskaplig
litteratur och korrespondenser till tidningar"
tycker man sig av boken se, att han först och
främst har i sikte journalistiska översättningar.
Ett uttalande som att "den stilart, som lämpar
sig bäst vid översättning av arbeten av det slag
författaren till föreliggande skrift har haft
i tankarna, är den lediga prosastilen" passar
i varje fall inte på "skönlitteratur". För
tolkning av skönlitteratur kan givetvis ingen annan
allmän regel uppställas än att det gäller att
738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
