Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
kritiserats förut, och oftast av sådana som
själva varit eller är lärare i läroverk:
Wallander, Cederblad och många andra. Det är under
sådana förhållanden märkligt, att Cassel
uttryckligen avvisar tanken på en förnyelse
inifrån av skolan. Intet gott ifrån Nasaret, menar
Cassel och föreslår i stället att skolan
överlämnas åt en främmande hövitsman att
organiseras. Förslagsvis tänker han på en
"vetenskapligt skolad ekonom", men denne synes vid
närmare eftertanke inte vara disponibel, och som
alternativ föreslås "en första klassens
rationaliseringsman, van att radikalt omgestalta
stora industri- och affärsföretag". Onekligen en
fantasieggande möjlighet. Men skolan har
hittills alltid skyndat mycket långsamt; den har
hört till det mest konservativa i samhället och
just därför varit ett så lockande byte för
idérika reformatorer. Och till sist är väl också
bildningen något konservativt: ett folks eller
en kulturs minne. Där är inte Alexanders svärd
det rätta instrumentet. Gunnar Brandell
Kortare anmälningar
FRITZ SAHLIN: Den sommaren älskade han
två. Bonniers 1942. 6:75.
Fritz Sahlin debuterar med tre noveller i en
stil som verkar såsom en modernisering av
den Ludvig Nordström använde i sina tidigare
historier: den är oförblommerad och rörlig,
den trivs bäst ute i det fria där den har
svängrum och den brukar gärna karikatyren när
den vill vara livfull och saftig. Till det
nordströmska har dessutom kommit en lätt
amerikanskt färgad vilja till knapphet och
karl-aktighet.
Novellerna handlar om unga män som "tar"
kvinnfolk med mycken häftighet, gärna i det
fria, bland blommor och blader, och super
sig alldeles ogement tvärfulla när de vantrivs
med sig själva och tycker att de är knölaktiga.
I titelnovellen, den bästa, är manspersonen en
målare på studieresa i Bayern; han ligger med
byhoran Lene och förenas sedan med den
älskliga Lieschen. I historien nummer två ger han
privatlektioner och ligger med fru Katz i
lägenheten intill (herr Katz har dessförinnan gett
honom hormonpreparat och sitter nu i en
vindskupa och tittar i en för ändamålet
uppställd kikare på vad som händer där hemma);
sedan återförenas den unge mannen med sin
älskliga hustru. Den tredje historien utspelas
i umetrakten och bygger på en känd
spritlang-ningshistoria; där är han fil. kand. och
förenas småningom med den älskliga bonddottern
Elna. Det dräps också en hel del i boken, men
det tar varken författare eller läsare så
allvarligt.
Boken är emellertid lättläst och innehåller
ett och annat friskt och färgrikt stycke. Kunde
det värsta av manligheten övervinnas, vore Fritz
Sahlin välkommen åter. Thorsten Jonsson
FOLKE MELLVIG: Genom spärren. Gebers
1942. 12:—.
Folke Mellvig har tidigare varit verksam
inom film och veckopress. Detta har tyvärr
satt starka spår i hans debutroman, "Genom
spärren". Den har belönats med första pris
i en tävling, som avsåg att få fram en bra
roman "om denna tid". Och nog är ämnet
aktuellt: en svensk styrman är med om
upprepade fartygssänkningar och räddas varje
gång som genom ett under, tills han lyckas
krångla sig hem till den avspärrade svenska
idyllen. Där har han svårt att slå rot, att skapa
sig en livsuppgift. En kvinna hjälper honom
att finna sin väg till en kristen livssyn. Trots
de redbaraste avsikter eller kanske just på
grund av dem har författaren fallit offer för
film- och veckopressromantiska schabloner, som
göra sig breda överallt i boken, både i de
talrika erotiska episoderna och i
sjökrigsbilderna; de förra ha en misstänkt likhet med
dussinfilmer eller sanna berättelser ur livet,
de senare ha en summarisk, utvärtes karaktär,
som låter förmoda, att de ursprungligen
tillkommit som ett filmscenario. De förnumstiga
politiska diskussioner styrman Borckman
deltager i utomlands och hemma äro av den
troskyldigaste naivitet. Det mest acceptabla
i boken är de visserligen referatmässiga
tillbakablickarna på Borckmans barndom och på
Gertie Wrincklers äktenskap samt den ton av
ärligt sökande som genomgår de avslutande
partierna. Men psykologien tränger aldrig
under ytan, reflexionerna äro mer än lovligt
enkla, och hela boken har med sin slarviga
och valhänta språkbehandling en prägel av
740
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
