Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avporträtterat, innan det helt drabbats av den stora
nivelleringen. Gärningen blir desto mer
prisvärd, om porträttören i likhet med Claes
Krantz har blick för det karakteristiska i
landskapets historia och folkkynne och äger
förmåga att återge det. Claes Krantz’ tidsbilder
och levnadsteckningar tycks ha fångat de
väsentliga dragen hos detta kustland, vars
historia är "full av dystra dramer och
praktfull som en eldsvåda". En särskild aktualitet
har skildringarna från tiden efter
roskildefreden, då Sverige hade att bemästra de
svårigheter, som möter alla erövrarfolk. I kapitlet
om "En norsk norrman från Sverige" visar
författaren, hur slitningarna mellan svenskt
och danskt-norskt fortsatte ända långt in på
1700-talet, ett faktum, som kanske alltför ofta
avglöms i svensk historieskrivning. Det danska
motståndet var segast bland prästerna och de
bildade, vilket bestyrker författarens tes om
att "nationalkänslans huvudmoment är känslan
av kulturgemenskap". En annan sida av
Bohusläns färgrika kulturhistoria, som förtjänar
att begrundas, är trolldomsprocesserna, vilka
ägnas ett livfullt kapitel. Bokens huvudperson
är naturligtvis sillen, vare sig den finns eller
inte. I förra fallet ger den upphov till ett
Klondyke i miniatyr, som lockar äventyrare från
alla länder (bland annat presenterar Claes
Krantz de mordiska skottarna, som figurerar
i "Herr Arnes penningar"), i det senare kan
befolkningen frestas tillgripa smuggling och
sjöröveri. Något fridsamt mellanting tycks inte
vara Bohuslän förunnat.
Författarens lugna och välbalanserade stil
visar sig utmärkt lämpad för det stundom rätt
upprörda ämnet. Det är som att färdas i en
trygg kosterbåt genom Bohusläns vindfarna
skärgård — en hälsokur, som kan anbefallas
på det varmaste.
Tore Zetterholm
GUSTAF-ADOLF NILSSON: Skånsk palett.
Natur och Kultur 1942. 14:—.
Vad brokigheten beträffar gör Gustaf-Adolf
Nilssons samling palettskrap sannerligen skäl
för namnet. Den ger prov på ett förbluffande
antal genrer, alltifrån reportage och kåserier
till lyrik och dramatik. Att avge ett
helhetsomdöme om sådan heterogen kost är hart när
omöjligt. Det mesta är dock serverat med en
avväpnande ledighet, som likväl ibland kan
irritera genom sin alltför talspråksmässiga
jargong. Besynnerligt nog får man minst
behållning av det rent skånska inslaget. Själva
landskapet är så gott som helt förvisat till
illustrationerna, och de skånska levnadsteckningarna
är ofta rätt fantasilöst hopkomna. Bokens
förtjänster ligger snarare i periferien: i studierna
över Birger Sjöberg och i barndomsminnena
från Hälsingborg. Staden ligger visserligen i
Skåne, men det är inte landsidan författaren
ägnar sin kärlek utan hamnen och havet. Med
tanke på stormskildringarna och berättelsen
om korvetten Gefles sista stunder kan man
inte annat än beklaga att författarens minnen
stannat vid skisser. Studierna över Birger
Sjöberg ger en förstående bild av den skygge
skalden, som "träffades säkrast i hjärtat", och
bestyrker teorien om att fridagestalten var
skaldens drömflicka och sångmö, ehuru hon lånat
drag från högst reella svärmerier.
Tore Zetterholm
WALTER D. EDMONDS: Cirkus kommer till
sta’n. Översättning av Hildur Thomson.
Gebers 1942. 12:50.
Walter D. Edmonds presenterades för några
år sedan på svenska med en roman från
nordamerikanska frihetskrigets dagar, "Den glömda
dalen". Den bars upp av en realistisk
berättarton och ett dramatiskt händelseförlopp mot
historisk bakgrund. När författaren nu
återkommer med en bok om cirkuslivet i Amerika
för hundra år sedan, väntar man sig en
färgstark och spännande historia med påtaglig
tidsfärg. Men man blir en smula besviken. Det
är visserligen gott om färgrika figurer i den
nya romanen, men de äro ganska ytligt
tecknade, och man blir aldrig riktigt bekant med
dem. Miljön är, såvitt man överhuvudtaget kan
bedöma saken, skildrad med all trovärdighet,
men det hela gör trots allt ett ganska matt
intryck. Boken upplöser sig i en ändlös serie
av dialoger utan poäng och utan must, och
handlingen flyter — trots ideliga förflyttningar
i rummet — fram trögt som Mississippi. Det
har påpekats, att huvudpersonen i boken, den
föräldralöse ynglingen Chad Hanna, som
rymmer från sin stalldrängsplats för att följa med
cirkusen, har litterära beröringspunkter med
Huckleberry Finn. Originalet är emellertid
roligare. Författarens avsikt har förmodligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
