Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
utspelas år 1920: Grigorij återvänder från
fronten, där han kämpat mot Wrangels
trupper, men han får inte länge njuta av hemmets
ro. Hans förflutna gör honom till en misstänkt
figur i de revolutionäras ögon. Själv är han
bara utled på allt vad krig heter. Som en
fågelfri sluter han sig likväl till de
kontrarevolutionäras friskaror under desperata anförare
som Fomin och Kaparin, men han gör det utan
entusiasm. De planlösa sabotagen av de
revolutionäras försök att bringa ordning och reda
i böndernas förhållanden äro i denna bok
skildrade åskådligt och objektivt. Som en
fredlös irrar Grigorij kring på stäpperna, tills han
slutligen fattar ett huvudlöst beslut att dra bort
med Aksinja till lugnare trakter, "till Kuban
eller ändå längre bort". Med gripande styrka
skildras deras hopplösa flyktförsök, under
vilket Aksinja möter döden. Och i en
slutvinjett visar Sjolochov, hur den jagade
Grigorij återvänder till sin gård och återförenas
med sin son. Revolutionstidens elände och
kaos stiger läsaren till mötes i denna
romandel. Men där framlyser också hoppet om en
bättre tingens ordning. Mycket skall man
minnas av denna mäktiga krönika om ryskt
liv i smältdegeln: med dramatisk kraft
återgivna scener av människor i kamp, med
storartad visuell konst fångade glimtar av det
mäktiga landskapet kring Don, där striden nu
flammar på liv och död igen___
Johannes Edfelt
ALEXANDRA BELOBORODOFF: Nöden
sjunger visor. Översättning av Ellen
Rydelius. Hökerbergs 1942.
10:—.
Om ryska emigranter i Paris handlar denna
roman av en författarinna som själv varit med
och som är grundligt trött på den mera
roma-neska litteraturens beskrivningar av miljön.
Hon vill i sin roman skildra de ryska
emigrantödena som de var till vardags: ekonomiska
bekymmer, löst grundade förhoppningar, jubel
och melankoli, tapperhet i det lilla. Som
miljöteckning är det här och var ganska åskådligt;
men författarinnan saknar förmåga att göra
människor levande, och därför lämnar boken
inget djupare intryck. Det stannar vid en lite
blek påminnelse om den tid då emigranternas
nöd i det oordnade Europa ännu inte var
större än att människor hade rösten kvar och
kunde sjunga visor. Thorsten Jonsson
KARL PET ANDER, W. KLEEN, ANDERS
ÖRNE: Nordens Förenta stater. Natur
och Kultur 1942. 2: 25.
Vi ha här det första utformade
unionsförslag, som sett dagen sedan Nordens ödestimma
slog. Det är ett maximiprogram, vår folkgrupps
politiska samgående i det väsentliga. Rektor
Petander har skrivit den politiska motiveringen
och tillsammans med postgeneralen en
samnordisk författningsstudie; den sistnämnde har
vidare bidragit med de ekonomiska
synpunkterna och överste Kleen med de militära. —
När man nu alls för nordisk
morgondagsdebatt, är det allt skäl att se i stort och
radikalt. Vad som kan invändas mot att mitt i 1942
framlägga ett befriat Nordens
uppbyggnads-stomme till allmän granskning, är att själva
granskningen förutsätter frihet. Den debatt,
som i juli månad inleddes från norskt håll
i London med föreliggande skrift som
angreppspunkt, blev en sannskyldig provkarta på tidens
förhinder mot att tala ut. Men författarna har
självfallet vänt sig närmast till sina landsmän,
och det finns lämplighetsskäl nog att inte dröja
därmed: tankespelet skyddar väl i sin mån oss
från att inte i vår fredsoas sacka alltför mycket
efter våra grannar i realpolitisk fantasi.
Särskilt för studiecirklarna kan sålunda
broschyren anbefallas varmt och framför en av svenska
föreningen Norden utgiven handledning, vilken
stannar vid den givna och numera klart
otillräckliga "gemenskapen" i kulturpolitisk
bemärkelse. Tom Söderberg
ERIC LINDQVIST: I o fredens Berlin. Tiden
1942. 4: 75.
Efter krigsutbrottet 1939 föreligger inte
många svenska skildringar från det krigförande
Tyskland. Sven Hedins gigantiska
frontskildringar från förra världskriget har, lyckligtvis
får man väl tillägga, inte manat till efterföljd.
Social-Demokratens Berlin-korrespondent Erie
Lindqvist har emellertid samlat sina intryck
av Tredje riket under åren 1940—42 i en
anspråkslös liten volym, som bjuder på en
både fängslande och sakligt informerande
läsning. Lindqvist ger en rad intressanta glimtar
över de svårigheter under vilka en neutral
746
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
