Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
förläggarna börjar vad det gäller anglosachsisk
litteratur anta smått grönköpingsmässiga
former. Men så inträffa också ideligen saker som
äro ägnade att inbjuda till cynisk spekulation
i kritikens och publikens godtrogenhet. Här är
en sådan bild ur livet: En amerikansk roman av
ordinärt snitt och bussigt format tas om hand
av en energisk agent. Den refuseras som likgiltig
av ett, två, tre förlag men fastnar slutligen på
ett fjärde eller femte. Den ges ut, får hygglig,
i några fall översvallande kritik och blir en
stor försäljningssuccé. Uppmuntrad av denna
framgång ger förlaget nästa år ut en äldre bok
av samma författare. Den konstateras vara rena
smörjan av samma tidningar som året förut
höjt författaren till skyarna. Naturligtvis kan en
författare vara ojämn, men man frågar sig om
inte kritiken är ännu ojämnare. Det är inte
bara förläggarnas fel att det utkommer så
många onödiga översättningsböcker.
De litterära pristävlingarna
ha gjorts till föremål för ett skarpt angrepp
av Thorsten Jonsson i tidningen Vi. Efter att
ha läst fyra av höstens sju svenska prisromaner
kände han sig i humör att beteckna allt vad
litterära pristävlingar heter som humbug och
som ett direkt hinder för en sund utveckling
inom bokmarknaden. Litteratur skall inte
tillverkas på beställning utan komma spontant
och gärna alldeles oefterfrågad, menade han,
och det är beklagligt när en publik som blott
har alltför lätt att jaga efter det
uppreklamerade och standardiserade lockas vidare i denna
riktning genom allt buller och bång kring
i flesta fall mycket likgiltiga prisböcker. Det
är ett sådant väsen på vår bokmarknad numera
att den diktare som inte har tillgång till en av
tjänstvilliga kritiker eller prisdomare
framräckt megafon inte kan göra sig hörd.
Något i den stilen yttrade Thorsten Jonsson,
som i den följande pressdiskussionen fick både
med- och mothåll. Sten Söderberg, som sätter en
ära i att tycka tvärtom emot Thorsten Jonsson,’
menade att det inte var pristävlingarna utan:
Thorsten Jonsson som var en humbug. Carl
Björkman i Wahlström & Widstrand, som viftar
med årets högst prisbelönta roman och som
gjort "det stora romanpriset" till en årlig
institution, ansåg att det inte betydde så mycket
om en prisroman var dålig, för då blev den
ändå ihjälslagen av kritiken. Ungefär
samtidigt kunde han annonsera 25 :e tusendet av
"Katinka", som av en tämligen enhällig kritik
betecknats som en ovanligt svag bok även för
att tillhöra den tångförlossade litteraturen.
Har man själv varit med om att utlysa
litterära pristävlingar och sitta som jurymedlem
i dem är det svårt att kategoriskt ta avstånd
från pristävlingsidén. Men man vill hålla med
om att pristävlingarna blivit tröttande många
på sista tiden. En pristävling då och då kan ge
en chans åt någon nykomling, men pristävlingar
ideligen skapar ett slags pristävlingsproletariat
och gör tonen på bokmarknaden hysterisk.
Initierade veta att det till stor del är samma
manuskript och samma författare som åka runt
i pristävlingsmaskineriet år från år och att de
äkta diktarna bland dem äro sällsynta. Att
tro att dessa äkta diktare inte skulle kommit
fram i ljuset utan pristävlingars medverkan är
mycket naivt. Svenska original äro för
närvarande så eftertraktade på våra förlag att man
bara behöver vara skrivkunnig, knappt ens det,
för att få ut sitt opus.
Avgjort vittnande om en låg och mekanisk
litteraturuppfattning är det att foga vissa
bestämda villkor om manuskriptens innehåll, art
och publikegenskaper till
pristävlingsbestämmelserna. Därom borde alla vara överens.
Litterära pris äro förmodligen oundvikliga,
så djupt som sporten och stjärnkulten gått folk
i blodet. Men man undrar om inte det bästa
vore att dela ut pris utan att därför utlysa
pristävlingar. I Frankrike, England, Tyskland,
Amerika och många andra länder har man
757
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
