Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Jarl Hemmer: Ung kärlek. En diktcykel - Jag ville — - Du kände mig igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNG KÄRLEK
JAG VILLE —
Å giv mig ett ord som ej finnes
på mänskliga tungomål!
Jag vill sänka det djupt i ditt sinnes
skimrande skål.
Å giv mig en ton som ej blandas
med jordiska toners slagg!
Jag måste den tonen få andas
djupt i ditt väsens dagg.
Jag ville för alltid du kände,
att något som ej fått röst
viskar till tidernas ände
djupt i ditt bröst.
DU KÄNDE MIG IGEN
Han hade vandrat mörka mil igenom mörka år,
ban frågade sitt frusna bröst: vad tror du återstår?
Ett töckenliv, ett tunnelliv, av intet öga känt,
förmörkat i sitt eget moln, inmurat i cement.
Då brast där som en stråle fram, han såg att det kom ljus.
Vem leker med en solkatt grymt i detta sorgehus?
Du skepnad där som nalkas mig, gör icke dig besvär. —
Hon smög sig varsamt till hans bröst och sade: jag är här.
0 godhet, godhet, gryningsljus! Att äntligt få bli sedd
1 sin erbarmlighet och brist, men icke bli beledd.
761
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
