Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Sivar Arnér: Skon som krigaren bar. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIVAR ARNÉR
och röda tofsar överst i fodringen. Han kan
inte fara i simpla byskomakarstövlar. De
stövlar han beställt av Joel ska han fara till
Stockholm och till sitt gods i Skåne i. Dein ska han
ha när han går på sina åkrar. Han behöver
dem för att kunna finnas till i sitt eget land.
Det är Joels plikt att göra ett par sådana
stövlar åt honom.
Bara det blir dag igen så ska han skära till
medsamma.
Natten går. Någon gång ylar en räv bortåt.
Kråkor slår tungt ner på taket för att känna
om det värmer än från ljoren. Någon gång
kraxar de till. Sen kommer en korp, han
klipper kraftigare. Fram emot midnatt börjar det
snöa på nytt. Joel har hörsel nog att höra, hur
stora mjuka flingor faller ner över taket och
kålgården och lägger sig överst på de lösa
drivorna.
Men även om baron bara trampar svensk
jord med de nya stövlarna, så går han kring
i dem och förbereder kriget. Han överlägger
med greven uppe på slottet; andra höge herrar
ska också komma dit, säger lakejen. Han ska
resa till Stockholm och tala för kriget, i de
stövlarna. Han ska gå från den ene till den
andre och övertala. Han ska inte spara på
stegen. Han ska nöta trappor och sulor hos
dem som tvekar. Han ska vandra runt till
rådplägningarna. Han ska stampa i golvet när de
spjärnar emot. Och när han nött ut sina
stövlar på att förbereda, så ska han dra på sig
ett par andra av karduansläder och fara till
Turkiet.
Men när så är ska Joel inte göra de
stövlarna åt honom. Han tänker inte bidraga till
orättfärdigheten med en enda pligg. Ty I haven
hört att det är sagt till de gamle: Du skall
icke dräpa. Men jag säger Eder, att om någon
slår Eder på det högra kindbenet, så vänd
honom det vänstra till. Den som tager till med
svärd han skall förgås med svärd.
Men om han nekar, så ska han bara pryglas
och en annan ska få göra stövlarna i hans
ställe. Och den andre ska göra dem gärna, för
ärans skull och den påökta betalningen. Och
den synd som Joel inte vill begå, den ska
läggas på den andre. Han vet inte att han gör
synd. Men Joel vet det. Men han låter synden
flyttas över till den andre. Kan han inte vara
skyldig att ta den synden på sig?
Och var det inte hans tillbörliga yrke att
göra stövlar åt den som behövde? Om han
först måste veta vad ett par stövlar skulle
användas till, när skulle han då kunna göra
några? Om han inte gjorde stövlar åt andra
än dem som gick på de rätta vägarna, hur
många skulle han då få göra? Var han inte
farisé som bara gjorde stövlar som en och
annan var värdig att gå i? Och är det inte
syndig misstro att grubbla över vad baron
skulle använda stövlarna till? Joel skulle göra
sin skyldighet som skomakare, sen fick Gud
sköta resten.
Under natten hinner det att snöa mycket.
När Joel öppnar på morgonen föser dörren
samman en knarrande vall på tröskelstenen.
Träden har vuxit och blivit yviga, varje gren
har en hög vit list. Nere i byn ligger stugorna
nerbäddade, borta på slottet har hörntornen
fått vita huvor på de svarta huvudena. Ett
kråkkrax hörs så tydligt över snön, inget spår
är trampat på gärdet, ingenting är nersmutsat.
Man kan inte ge sig till att grubbla, man måste
handla som man tycker att man ska handla.
Och Joel sätter sig att skära till en sula för
Trommels skor.
Hela dagen arbetar han med skorna, och för
varje stund som går blir det alltmera omöjligt
att hinna med några stövlar till lördagen. Men
det är en lycka att ha Trommels skor att
sula. De samlar tankarna, de förströr skräcken.
Trommels skor är besvärliga att laga. Han är
hjulbent, knekten, mot ytterkanterna är till och
med stiften sönder. Först måste Joel lägga på
en tunnare skiva där, sen glätta ut och sist
768
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
