Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Sivar Arnér: Skon som krigaren bar. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKON SOM KRIGAREN BAR
lägga sulan över. Spännet är också sönder.
Han ska ju ha spänne i stället för sölja,
Trommel. Och visst är spänne grannare, helst
om man tar det i mässing och blankar det då
och då. Men sölja håller bättre. Trommel vill
inte ha sölja. Det har märren i skakeln, säger
han. En krigare anstår det bättre att gå i
spänne. Det liknar bucklan på en sköld
kanhända, sådan som riddare hade i gamla tider.
Sävligt och noggrant skär Joel i lädret, i en
takt som passar hans långsamma andetag. Man
andas långsammare som gammal, pulsen slår
lugnare, Joel mäter och skär i samma lugna
takt, som om hjärtat pumpar blod och bröstet
hämtar luft just till detta. Solen lyser fram efter
middag, dropparna från spjället faller tätt tätt
tätt och stänker upp från golvet. Joel öppnar
dörren: utanför faller snöstyckena ner från
björkgrenarna med mjuka prassel, och
grenarna glänser fuktigt bruna.
Men stallknekten som inte sadlade hästen åt
baron! I Karlskrona fanns en stursk ryss som
fick ett rapp över ansiktet. Snärten tog i ögat
och rev upp det. Han jämrade sig både dag
och natt. Till sist stod inte ens knektarna ut
med att höra honom, de drog bort med honom.
Joel börjar våndas, han skär fel och måste
kassera ett stycke. Stugan börjar bli farlig, som
om den vore byggd över en fängelsehåla och
golvet vore för tunt. Hans tidigare liv har hittat
rätt på honom igen. Nu hjälper det inte att
vara fridsam av sig och lägga donen ordentligt
på tavlan. Det hjälper inte att tänka bibelord
och böner, de bryts igenom av svordomar och
stank som ligger kvar i minnet: väntetiden
i källrarna före någon exekvering. Och den
outhärdliga dan han själv låg bunden på
bänken och väntade: tungan var redan svullen
och öm av skräck och irrade i munnen, som
om den ville fladdra undan det som förestod.
Och till sist kom den röde bödeln med sin syl
och hans två drängar som skulle bända upp
munnen.
Så småningom kan han dock på nytt ta itu
med att pligga. Röken svider, tårarna
skymmer, men han fortsätter med Trommels skor.
De ska bli färdiga långt innan Trommel har
trott. Men han arbetar inte nu för att förvåna
Trommel. Han vill sitta för alltid på sin pall,
slippa stiga upp, slippa bli trött, slippa avbryta
sig. Han vill pligga på en sko som räcker från
hans stuga till Jerusalem. Han ska dra den åt
sig, tum för tum, ain för ain, aldrig behöva
ha brått, aldrig se slutet på den, han vill sitta
och göra skor åt oändligheten. Bara så är man
säker mot det som kan överfalla en. Bara i den
eviga, oföränderliga enformigheten ska man en
gång vara säkert frälst.
Äntligen har han dock lagt sig och kroppen
slappnar av. Då hörs steg utanför huset: något
djur som vittrar där. Först tassar det sakta,
sen sprätter det hastigt till. Och i detsamma
hör han ett eko av Trommels röst — Trommel
som brukar säga:
’T övermorn, då ska ryssen få betalt. Vänt
bara: i övermorn!"
Var det djävulen som sprätte upp det ekot?!
Men det är så. När kriget kommer ska
Trommel vara med bland de första, och han
ska marschera i skorna som Joel håller på att
laga. Han ska berömma Joel därför att han
gör skor som är så bra att kriga i. Han ska
säga i byn att har Joel bottnat era skor så kan
ni tryggt gå med i kriget, för de skorna håller
att marschera till Moskva i. Har ni inte sett
ryssarnas trasor? De har skor som
ljung-hobbar. Inte vinner man ett krig med sådana
skomakare! Men vi har Joel, vi vinner!
Och greven! Han ska dra på sig de nya
stövlarna och rida till sin bataljon. Han har
inte beställt några stövlar till att kriga i, han
skulle säkert vilja slippa att kriga i dem.
Trommel menar att greven är ingen riktig
karolin. Men han får inte välja, hans stövlar
ska trampa blod. Joel har gjort dem smidiga
och starka, de ska duga bra att trampa med.
S BLM 1942 X
769
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
