Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Artur Lundkvist: Herman Melville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
HERMAN MELVILLE
För nutiden framstår Herman Melville som
den störste av Amerikas klassiska författare.
Han är den som sett djupast och satsat mest,
den som på liv och död brottats med problem
så väsentliga att de snarare ökat än minskat
i aktualitet sedan dess. Hans främsta verk är
för stort tilltagna att kunna vara fulländade,
men de reser sig som vilt oregelbundna
bergstoppar över omgivningen. Melvilles gestalt är
på en gång solitt påtaglig och svårgripbart
undflyende: som på en rembrandtsk målning
uppenbarar han sig med några klart belysta
drag, men förtonar sedan i hemlighetsfull
skuggdager. Hans första framträdande som en
havens och tropiköarnas äventyrare i
ungdomligt morgonljus, en vit halvgud bland lyckliga
naturfolk, förbyts snart i ödesdigrare
gestaltning: en titanisk trotsare och eldrövare, störtad
i de eviga problemens avgrunder. Liksom hans
diktning är även hans eget liv ett drama av
ljus och mörker, alltifrån de yttre
världsupplevelsernas och den snabba litterära
berömmelsens rikligt belysta scener till den
förtvivlade själskampens och den långa resignationens
i slagskugga försänkta skeden.
Melvilles "Collected Works" utgavs av Constable
i London 1923—24. Den första biografien om
Melville är Raymond tfeavers (New York 1921), den
första engelska är John Freemans (London 1926),
den hittills bästa är Lewis Mumfords (New York
1929). Den senaste boken om Melville är Jean Gionos
mycket franska "Pour saluer Melville" (Paris 1941),
svensk översättning av Hugo Hultenberg 1942 på
Ljus förlag ("Fallet Melville". 3: 75.)
Melville kan påminna en del om Almqvist.
Båda äger något av samma oroande och
oroliga geni, samma motsättning av hetta och
kyla, av verklighetsmänniska och
fantasimartyr. Men Melville var en mera substantiell
natur, med ett starkare verklighetsunderlag
och ett lidelsefullare personligt engagemang
i sin metafysiska kamp. Hans tragedi var inte
som Almqvists självförvållad, utan drabbade
honom som ett verkligt öde, framväxte ur hans
innersta som ett uttryck för hans egenartade
geni i dess motsättning till den värld och den
tid vari han levde. Det tvetydiga hos honom
("tvetydighet" är ett av nyckelorden i romanen
"Pierre") beror på hans hänsynslösa
rannsakan av livets dualism, hans halsstarriga
inträngande i tillvarons smärtsamma
motsättningar, hans grubbeltyngda vaka vid
korsvägarna för gott och ont. Det är inte som hos
Almqvist en tvivelaktig tvetydighet, ett
svart-muskigt äventyreri bland farligheter. Melville
kom att tillhöra de utstötta och förnekade, att
bli en bleknande skugga, en levande död,
därför att han inte kunde kompromissa med sin
andes krav, därför att han inte kunde pruta av
på sin begåvnings livsvillkor; vilket var krav
och villkor som för hans samtid var
obegripliga. Han har blivit kallad en amerikansk
Lucifer; han var det endast såtillvida att han
gjorde uppror mot en världsordning som han
fann innerst ondskefull och ödeläggande.
•
773
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
