Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Artur Lundkvist: Herman Melville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
Alla Melvilles betydande böcker är skrivna
under några få år, omkring 1850, av en knappt
mer än trettioårig man. Det var under ett
kritiskt skede i Förenta staternas historia, då
en äldre civilisationstyp väntade på att bli
ersatt av en ny. Den provinsiella kulturen med
patriarkaliska lantgårdar, hantverk och
träd-skuggade småstäder var undergrävd och
dödsdömd: den höll på att efterträdas av
industrialism och rökiga fabriksstäder, vilka just befann
sig i uppväxandets otrevligaste slyngelålder.
Den kvardröjande överbyggnaden, den
himmelssträvande idealismen, den pretentiösa
andligheten, den ljusblå sociala och politiska
fraseologien, stod i skriande motsättning till den
krasst materialistiska verkligheten, den brutala
kampen om pengar, positioner och njutningar.
Melville var alltigenom en son av den åldrade
provinskulturen, trohjärtat omfattande dess
slocknande idealföreställningar, och när
tidsutvecklingen ryckte honom bort från detta
ursprung blev det en våldsam chock för hans
ungdomliga illusioner, ett alltför brådstörtat
uppvaknande till handgripliga realiteter.
Han föddes 1819 i New York, som då var
en mindre hamnstad bland många andra på
atlantkusten. Fadern härstammade från
gammal skotsk adel och var att börja med en
lyckad affärsman, en varuimportör som gjorde
resor till Europa och förde ett stort hus.
Modern var dotter till en ryktbar general av
den framstående holländska New
Englandsläkten Gansevoort, en stolt och kylig kvinna,
moder till en stor barnskara och strängt
ambitiös. Herman var som barn tidvis sjuklig och
av en meditativ läggning, han försjönk gärna
i betraktandet av gravyrer och suvenirer från
Europa, insöp begärligt den atmosfär av resor
och exotism som fadern införde i hemmet.
Moderns kalla otillgänglighet kom honom att
närma sig fadern och göra honom till sitt
ideal: hans uppväxtår dominerades av en med
alla utomordentliga egenskaper utstyrd faders-
bild. Så blev fadern ruinerad och dog i förtid,
då Herman blott var tretton år gammal, och
sedan tronade hans bekransade bild ostört
inom sonen, föremål för överdriven dyrkan.
Modern med de många barnen blev beroende
av släktens stöd, allt blev bittert begränsat, och
Herman fann sig vara en gentlemans son som
måste umbära uppfostran och försörja sig själv.
Alltjämt var fadern hans hjälte, vars
efterföljelse hägrade för honom: han skulle resa
och lära känna världen och skaffa sig bildning
på egen hand. Sjuttonårig tog han det
avgörande steget och grep den möjlighet som
stod honom till buds: mönstrade som sjöman
på ett segelfartyg destinerat till Liverpool,
barndomsfantasiernas hamn framför andra,
i det sällsamma England. Om upplevelserna
under denna sin första sjöresa har han berättat
ingående i "Redburn": vad han mest fäste sig
vid var trots allt inte de svåra strapatserna
och fysiska påfrestningarna, utan
förödmjukelserna, orättvisorna och den beklämmande
tristessen i sjömannens liv. Alla hans
föreställningar om människans värdighet slogs i
spillror: en ung besättningsman var allas hund.
Sex veckors uppehåll i Liverpool gjorde slut
på det drömda England för honom: han gav
sig förhoppningsfullt ut med faderns
guidebok i handen och fann i stället för skönhet och
lycka bara ödslig industrialism och fattigdom.
Han utvecklades på några månader från en
svärmisk pojkspoling till en världserfaren man,
som skådat ner i tillvarons avgrunder av nöd
och ondska. Men han fruktade inte längre
världen: han kände tilliten till sin egen växande
styrka, han hade prövat sin förmåga att
uthärda längst ner på botten.
Efter denna his first voyage uppehöll sig
unge Melville i tre år som skollärare ute på
landsbygden. Men allt var bara stagnation och
utsiktslöshet. Han vände sig åter till havet,
redo för det stora äventyret. Han kom till
New Bedford, valfångarhamn och centrum för
774
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
