Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Artur Lundkvist: Herman Melville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
prägel av vajande skuggor och konkret
kuslighet, en fastlandets värld förankrad vid
oceankanten, där havet sköljer ut och in med mörka
böljor av människoöden.
Efter hotfulla förutsägelser av en galen
profet, med en kapten som håller sig osynlig
och som det går besynnerliga rykten om, seglar
så "Pequod" ut och uppslukas av vinterliga
havsdimmor. Besättningen är folk "valpade
någonstans av det hajaktiga havet" och
har-punerarna är vildar som företräder olika
färgade raser. När kapten Ahab uppenbarar
sig har han vanvett i blicken och verkar
förbränd inifrån, torterad av sin egen fanatiska
vilja. Däcket har urholkningar för protesen av
valelfenben, som fått ersätta det ben
Moby-Dick berövat honom vid deras sista
sammandrabbning. Hans stolta ande är fredlös och
rolös i sitt begär efter hämnd på detta havets
monstrum, som för honom blivit till den
målmedvetna ondskans både symbol och
representant, den i universum inneboende
våldsprincipens inkarnation. "All livets och tankens
innersta demoni, all ondska var för galne
Ahab synligt personifierad och praktiskt
åtkomlig i Moby-Dick. På valens vita puckel
hopade han qllt det raseri och hat som hela
hans släkte känt alltsedan Adam." Han är
enbart ute för att finna Moby-Dick och ta upp
striden med honom igen, han eldar
besättningen med sin glödande hatretorik och
förmår den att försvära sig till hans egen strävan:
hämnd på jättevalen. Och medan fartyget
seglar vidare över haven tätnar förkänslan av
det kommande, ödesdigra mötet med
Moby-Dick alltmer över skildringen.
Men besättningsmännen på "Pequod" är till
vardags föga inriktade på den stora
uppgörelsen. De lever inte i de absoluta
motsättningarnas värld utan i verklighetsillusionens, de är
ute för att jaga valar och smälta fartygets
förvaringsrum fulla med olja, de är inställda på
nyttighet och förtjänst och livets uppehälle.
Galne Ahab nödgas finna sig i den vanliga
valjaktens alla dröjsmål och besvär, medan
han otåligt spanar efter sin fiende, den vite
havsjätten. Gång på gång lämnar Melville
kapten Ahab och hans fartyg för långa
utvikningar: Ahab är inte huvudpersonen, "Pequod"
är inte det viktigaste. Det är valen som
dominerar boken, det största av djur i det största
av element: valen i oceanen. Melville ägnar
mer än halva utrymmet åt en fullständigast
möjlig redogörelse för valar och valfångst,
ställvis skriven på vetenskaplig handboksprosa,
ställvis förtonande i mytologi och fantasiflykt.
Han skildrar de olika valarterna: som döda
under slaktredskapen, som jagat villebråd, som
levande i sitt element: deras sätt att blåsa och
dyka, att samla in brit i havsytan med
uppspärrat gap, deras familjeliv i väldiga hjordar
med diande kalvar och älskande par. Han
skildrar den alltid spännande och farliga
valjakten i små bräckliga båtar och den
efterföljande slakten med valen förtöjd vid
fartygssidan, omgiven av ätande haj stim och
blödande "som om de offrat tiotusen röda oxar
till havets gudar".
Detta det största av djur i det största av
element förstoras och upphö jes ytterligare i
Moby-Dick, den väldigaste av valar, och blir
till en metafysisk Leviatan, en inkarnation av
naturkrafterna, en universell symbol. I Ahabs
medvetande tornar han upp sig "likt en snöig
höjd i rymden", ett vidunder av förslagenhet
och ondskefull förstörelsedrift. Själva hans
vithet är fruktansvärd: vitt är den namnlösa
skräckens färg, det omänskliga universums
nakna färglöshet. Vitt är frånvaron av illusion,
den outhärdliga innersta sanningen, och hela
naturen är blott en sköka som målar sig i
bedrägliga färger men gömmer dödens blekhet
inunder.
Allt längre färdas "Pequod" och talrika
vittnesbörd om Moby-Dicks framfart når dem
från mötande fartyg. Ahab smider själv sin
780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
