- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
781

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Artur Lundkvist: Herman Melville

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HERMAN MELVILLE

harpun och härdar den i blod från sina
harpunerare: tre mörka rasers blod i tjänst hos
den vita rasens vredgade ande. En tyfon
utanför Japan kommer elektrisk eld att fladdra
från masttopparna och Ahab bryter ut i extas,
trotsande eldens element. "Kom i den lägsta
form av kärlek och jag ska knäfalla och kyssa
dig", ropar han till eldens ande; men han vet
att dess rätta dyrkan är trots: "Varken inför
kärlek eller tillgivenhet vill du visa hänsyn,
och även inför hat kan du blott döda, och alla
blir dödade." Ahab har mod att dö, därför
kan han trotsa våldet och kämpa mot de
övermäktiga krafterna.

Undergångens förebud hopas, men Ahab
driver obevekligt fartyg och besättning mot
sitt öde. Han övervinner all svaghet hos sig
själv, inbegripet barmhärtighet och
tillgivenhet: han vägrar att hjälpa kaptenen på den
hårt drabbade "Rachel" med att söka efter
hans förlorade son, han avvisar negern Pip
som blivit sinnesrubbad under valjakt och
vunnit hans medkänsla genom sin galenskap.
Han har en mänsklig stund när han ser
tillbaka på sina fyrtio ödsliga år till sjöss, när
han minns sin unga hustru och sitt barn, det
verkliga liv som han lämnat bakom sig och
som kallar honom tillbaka ur hans demoniska
besatthet, hans viljas förintande strävan. Men
det är för sent att vända om, demonen segrar
inom honom. Och nu påträffar han äntligen
Moby-Dick, flytande i ett stilla hav, förrädiskt
oskyldig och mild. Det blir tre dagars jakt
med splittrade båtar och harpuner som
maktlösa prickar den rasande valens väldiga
kroppsmassa. Det är en kamp med ödet som är
förutbestämd att få en tragisk utgång, men Ahab
är orygglig även inför den hotande
undergången, mitt i det elementära raseriets virvel.
Från männen som kämpar bland spillror,
omgivna av hajar, vänder sig Moby-Dick mot
"Pequod" och sänker fartyget med några
fruktansvärda stötar av sin kropp. Ishmael ensam

räddar sig i en likkista som Queequeg låtit
förfärdiga åt sig men aldrig fått användning för.

När boken kommit ut uppehöll sig
tidningarna i sina recensioner till stor del vid en
just inträffad likartad händelse: ett valfartyg

som sänkts med man och allt av en rasande val.

*



"Moby-Dick" räknas allmänt inte bara som
Melvilles främsta verk utan som ett av
adertonhundratalets största diktverk
överhuvudtaget, fullt jämförbart med Dostojevskis och
Tolstoys romaner. Melville visste själv att han
skrivit en stor bok, men underströk samtidigt
att den inte blivit vad han ämnat. Det verk
han skapade i fantasien var ett helt annat än
det han fäste på papperet; det senare var bara
att betrakta som ett utkast, en ofullgången
ansats. Och det är sant: i all sin mäktighet
har "Moby-Dick" en prägel av utkast och
ofullgångenhet. Dess olika stilarter och många
heterogena element sammansmälter inte
riktigt, det dokumentariska och det dikteriska
står alltför oförmedlat mot vartannat, och
förloppet förs ställvis framåt genom litet
krampaktiga monologscener, statiska tablåer. Men
denna ofullgångenhet hör samtidigt ihop med
bokens förtjänst: dess sprängning av
realismens begränsning, av den vanliga
verklighetsuppfattningens alltför trånga ram, och
införandet av en ny dimension: den kosmiska. Ett
skrovligt, av djupa rämnor kluvet verk står
det i sin strävan att förena mänsklig och
kosmisk upplevelse utanför de dittills gällande
konstnärliga lagarna. Det är inte en bok som
andra, det är ett mänskligt medvetande, ett
stycke natur och en överväldigande erfarenhet.
Den rymmer oregerliga elementära krafter,
något vilt och otämj bart. I sista hand lyckas
den, om inte på sina sidor så dock i läsarens
medvetande, sammansmälta erfarenhet och
fantasi, verklighet och symbol, fotografisk
exakthet och poetisk stilisering.

781

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0797.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free