Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - E. N. Tigerstedt: Franska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. N. TIGERSTEDT
vice impuni, la lecture ...", vars första del,
"Domaine anglais", utkom för mer än ett
decennium sedan — uppträder däremot utan
alla lärda anspråk; Larbaud talar som en
lekman om böcker och författare han älskar. Har
han i sina tidigare verk framträtt som den
bereste och beläste kosmopoliten, så visar
"Domaine français" honom som en kännare av
fransk litteratur, framför allt 1500- och
1600-talens lyrik. Essayerna om Antoine Heroët,
Maurice Scèves, Jean de Lingendes och Racan
höra till det bästa fransk kritik i våra dagar har
att visa: de vittna om fullständig förtrogenhet
med ämnet, moget omdöme och säker smak.
Larbaud är icke ensam om sin förkärlek
för 1500- och 1600-talens poesi. Den
klassicistiska reaktion som sedan sekelskiftet gjort sig
märkbar i fransk kritik har helt ändrat
uppfattningen av den franska diktens historia. Ett
extremt uttryck härför finner man i Thierry
Maulniers märkliga "Introduction à la poésie
française" (Gallimard 1939). Med denna bok
har den unge kritikern, som för några år sedan
gjorde sig känd genom en utmärkt
Racine-studie — den bästa efter Lemaitres —
definitivt befäst sin ställning som den intelligentaste
förfäktaren av de klassicistiska principerna.
För Maulnier betyder romantiken och
1800-talet ett fall från den höjd 1500- och
1600-talens dikt uppnått; först med Baudelaire,
Rimbaud och Mallarmé inledes ett nytt lyriskt
uppsving!
Maulnier och hans meningsfränder ha ej fått
vara oemotsagda. Marcel Arlands
"Antho-logie de la Poésie française" (Stock 1941) är
en protest mot deras negativa inställning till
en god del av den franska lyriken. Arland
anser, att den franska poesiens storhet just
ligger i rikedomen av motsatser och
motsägelser, och han vägrar att upphöja en skola
eller en tradition, hur stolt den än må vara,
på de andras bekostnad. Man finner i hans
antologi ej endast Ronsard, Malherbe, Chénier,
Baudelaire och Valéry, utan också Hugo,
Musset, Leconte de Lisle, Hérédia och madame
de Noailles. Det är en vidsynthet som bildar
den diametrala motsatsen till Maulniers
exklusivitet. Men Arlands hängivenhet för diktens
sak är icke mindre brinnande och hans kritik
icke mindre skarp än dennes: det se vi av de
korta, koncentrerade karakteristiker som inleda
varje författares dikter.
Böcker sådana som de nyssnämnda bära
intet spår av händelserna, de återge det
förflutna för dess egen skull. När Robert de
Brasillach, den konservative kritikern och
Corneille-biografen, däremot utger "Le Procès
de Jean d’Arc" (Gallimard 1941), sker det
säkerligen icke utan avsikt, och parallellen
mellan 1431 och 1941 har nog föresvävat
honom. Det är icke bara det historiskt och
mänskligt betydelsefulla, det är framför allt
det religiöst och nationellt uppbyggliga som
intresserat honom. Men även för den som icke
delar hans religiösa och politiska åsikter är
det ett märkligt dokument som här gjorts
tillgängligt för vanliga läsare. Och förunderligt
levande och gripande är den unga
kvinnogestalt som här träder oss till mötes. Man
känner sig frestad att instämma i utgivarens
ord, att vi här ha "le pius émouvant et le pius
pur chef-d’æuvre de la langue française".
Här har det förflutna blivit en förebild och
en maning för nuet. För ett folk som äger en
så rik och så stolt historia som det franska är
det en tillgång att i nödens stund kunna gripa
tillbaka på den, att styrka sig med fädernas
föredöme, att från dagens sargade och
vanmäktiga Frankrike vända sina blickar mot
"la France eternelle", det eviga Frankrike som
lever i hävderna och i idéernas värld.
För varje ny bok har Georges Duhamel
alltmera avslöjat det djupt konservativa i sitt
väsen. Han framstår allt klarare som en
moralist och humanist av klassiskt franskt mönster,
full av vördnad för den litterära traditionen
798
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
