- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
800

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - E. N. Tigerstedt: Franska böcker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E. N. TIGERSTEDT

utökad upplaga (Grasset 1940), som man läser
med samma nöje som de tidigare. Aktuellare
är Roger Secretains "Péguy soldat de la
vérité" (Sagittaire, Marseille 1941), en
harmsen protest mot det konservativa och klerikala
försöket att förvandla denne frihetens apostel,
denne "protestant", till en samhällets
stöttepelare och en kyrkofader. Mot denna
vanställning sätter Secretain sin Péguy-bild, som
bygger på ett omfattande material och verkar äkta
och övertygande. För honom är Péguy den
ensamme individualisten, den oförfärade
sanningssökaren, den som vågade försvara Dreyfus
och som endast döden räddade från kyrkans
fördömelse.

Bland mängden av självbiografier och
memoarer som nu sett dagens ljus och som
för det mesta äro av politisk art, kan man
nämna Clément Vautels "Mon Film" (Albin
Michel 1941), journalistminnen från seklets
ungdom, som varken sakna sälta eller krydda.
I "Notre Avant-guerre" (Pion 1941) ger
Robert Brasillach en målande skildring av
de upprörda och händelserika åren mellan
1925 och 1938. Brasillach tillhör estetiskt och
politiskt yttersta högern, och hans bok ger en
god bild av strömningarna och stämningarna
i kretsen omkring Action française.

Brasillachs minnen äro nedskrivna under
kriget men före nederlaget. Det är efter
nederlaget, efter flykten från fienden som Francis
Carco författat sin "Nostalgie de Paris"
(Édi-tions du Milieu du Monde, Genève 1941).
Titeln uttrycker den stämning som besjälar
boken: parisbarnets heta längtan till sin sköna
stad. Carco har ju ej precis förskönat den
värld av skökor och tjuvar han skildrat i sina
romaner och noveller, men kärleken till den
stora stad mot vars bakgrund deras livs tragedi
utspelas går som en röd tråd genom alla hans
verk. "Nostalgie de Paris" är en blandning av
egna minnen och betraktelser över de tre stora
parisiska skalderna och bohemerna Villon,

Baudelaire och Verlaine. En nyckfull och
egenartad bok, präglad av Carcos bästa stilkonst
och oemotståndligt fängslande för alla dem

som liksom han fått Paris kärt.

«

Den egentliga vitterheten synes lika litet ha
genomgått någon förnyelse. Det har ju icke
saknats angrepp på den och försök att
åstadkomma en nyorientering. I vilken riktning
denna skulle gå, därom får man en
föreställning, när man läser två prisböcker: Henri
Pourrats "Vent de mars" (Gallimard 1941),
Prix Goncourt 1941, och Margraveus "La
vipère rouge" (Albin Michel 1941), som
utmärkts med Grand Prix de la nouvelle France.
Den senare är en realistisk bonderoman från
Morvan; Pourrats bok åter är en samling
dagboksanteckningar från 1938—40, som upphöja
bonden, jorden och lantlivet på
storstadscivilisationens bekostnad: en predikan som borde
falla Vichy i smaken, men som mera tillhör
politiken än litteraturen.

Litteraturen, den löper oförbätterligt i de
gamla gängorna. François Mauriacs nya roman
heter "La Pharisienne" (Grasset 1941) och
liknar sina föregångare som ett bär de andra.
Redan på första sidan påträffa vi en militär
som har "le sourire hideux" och på den andra
en lärare om vilken det heter: "cette affreuse
figure blème, fendue par le rire". Läsaren
känner sig genast hemma i den speciella värld
som är Mauriacs. För övrigt förekommer det
åtminstone ett självmord, diverse slags otukt,
dryckenskap, förtal, olycklig kärlek med mera:
allt som vi erfara till Guds större ära. Att
titelfiguren är ett monstrum förstås av sig självt.
Romanen är mycket typisk för sin författare.

Den som icke finner behag i Mauriacs
kristendom kan vederkvicka sig med Colettes
hedendom. "Journal à rebours" (A. Fayard
1941) är visserligen icke något märkligare
verk; den innehåller, utom intryck från krigs-

800

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0816.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free