- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
831

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förborgade. Elin Wägner vidrör ämnet och
antyder, att Marianne Sinclair-figuren kanske
rymmer mer av Selma Lagerlöfs eget öde än
man hittills anat. Lytet tvingade henne också
in på självbehärskningens steniga väg.
Härtill medverkade det ömtåliga förhållandet till
fadern, som allt oftare tillgrep brännvinet som
medicin för en bruten hälsa och upprepade
motgångar i jordbruket. Löjtnant Lagerlöf var
ett välvilligt men despotiskt familjeöverhuvud
i gammal stil, och i lydnaden för hans vilja att
se glada barn omkring sig blev
självbehärskningen efter hand en del av dotterns karaktär
och fick ett starkt tycke av skådespelarkonst.
Det var egenskaper, som hon fick användning
för som världsberömdhet och som gjorde
trofastheten, även då den råkade i konflikt med
känslan, till en av hennes livs bärande principer.

Hur de personliga upplevelserna och de
växlande erfarenheterna av människor och
händelser utnyttjats och objektiverats i dikt, är ett
annat av de problem levnadstecknaren ställt
sig. Hon ger en rad åskådliga och övertygande
exempel på detta. Särskilt fäster man sig vid
berättelsen om den inspirerande verkligheten
bakom "Jerusalem": den inte mer än fjorton
dagar långa vistelsen i den heliga staden och
besöket i Nås i Dalarna, där Selma
Lagerlöf trädde i kontakt med jerusalemfararnas
kvarlämnade släktingar och mottog ett
överväldigande intryck av vad de hade att säga om
den stora tilldragelsen. Under dessa rese- och
vandringsår spelade Sophie Elkan en viktig
roll i Selma Lagerlöfs liv och diktning, och
härom har Elin Wägner åtskilligt att berätta,
varav ett och annat frestar till invändningar.
Det är högst troligt, att Sophie Elkans
vänkritik av Selma Lagerlöfs böcker inte varit
av godo, men som människa och vän har hon
här tecknats med en animositet, som skulle ha
smärtat Selma Lagerlöf själv. Elin Wägner,
som inte känt Sophie Elkan i livet, säger sig
bygga på brevintryck, redan det en anledning
till varsamhet, och man kan inte värja sig för
misstanken, att hon delvis inspirerats av någon
som rivaliserat med Sophie Elkan om Selma
Lagerlöfs vänskap. Sophie Elkan kan nog ha
varit påfrestande ibland, pratsjuk, hypernervös
och dominant som hon var, men man kan inte
förtänka henne om hon inte tidigare än andra
fullt insåg Selma Lagerlöfs genialitet, och det
är knappast motiverat att tillvita henne rena
lumpenheter. På närhåll har Sophie Elkan och
hennes vänskap med Selma Lagerlöf iakttagits
av den klarsynta, strängt sanningskära Jeanna
Oterdahl, och hon har en helt annan
uppfattning; det finns för övrigt flera andra
vittnesgilla och minnesgoda personer i livet, som
kunna bestyrka den. Nidbilden av Sophie Elkan
är en onödig skönhetsfläck på verket.

Till sist må det framhållas, att man nog varit
tacksam för källhänvisningar och redovisning
av de talrika citaten. Men vad som här anförts
är bara några randanteckningar till en
förnämlig levnadsteckning, som ger en gripande,
för alla fattbar bild av Selma Lagerlöfs liv.
Boken är skriven i Elin Wägners bästa stil, och
den är mycket självständig, mycket originell,
alltigenom upplevd. Den kommer att bli
klassisk, den kommer att läsas av de många, och
den kommer att göra sitt föremål bättre
förstått, mer beundrat och mer älskat än förut.

*



Ett värdefullt bidrag till kännedomen om
Selma Lagerlöfs författarskap är docent
Gunnar Åhlströms strikta litteraturhistoriska
specialundersökning av "Nils Holgerssons
underbara resa genom Sverige". Studien är anlagd
så, att författaren från utanverken söker sig allt
längre in mot sagoeposets kärna.
Inledningskapitlet ger en snabbskiss av den vittra
ungdomslitteraturens historia från Homeros fram
till "Folkskolans läsebok". Dess
nittiotalsupplaga ansågs otillfredsställande, och det var i
syftet att få fram en modern läsebok som
överlärare Alfred Dalin 1901 vände sig till Selma
Lagerlöf. Utnyttjande ett vidlyftigt otryckt
material, som inte tidigare begagnats av
forskningen, kan Ahlström nu redogöra för, hur
verket diskuterades och planerades på ett
förberedande stadium, varvid Selma Lagerlöf
själv med framsynt realism framlade hela det
program, som sedan förverkligades med "Nils
Holgersson", "Svenskarna och deras hövdingar"
och "Från pol till pol". Därefter berättas
verkets utdragna tillkomsthistoria, och de
viktigaste omarbetningarna inregistreras. Mot
bakgrund av samtidens kulturpolitiska läge återges
mottagandet av verkets första del; kritiken
avspeglar brytningen mellan olika pedagogiska
och litterära strömningar samt den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:49:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1942/0847.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free