Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
som också språkliga giftbaciller tyvärr besitta,
hastigt utbrett sig och infekterat
tidningsnotiser och inlagor, ja, också rent litterära
alster, så att snart sagt ingen dag förgår utan
att man råkar på det under sin läsning av
tidningar och tidskrifter." Och följande mening
synes mig föga tilltalande: "Syntaxen är ett
vidsträckt och rätt oländigt fält, där man kan
påträffa tistlar och kardborrar, vildhavre och
kvickrot litet varstädes på de täppor där en del
av våra författare, bildligt talat, odla sin kål,
så sin säd och plantera sina blomster."
Erik Noreen
Finländskt dokument
ERKKI JÄRVINEN: Vi vill inte kvävas.
Bonniers 1942. 3:75.
Erkki Järvinens lilla bok är först och främst
ett vittnesbörd från och om "det andra
Finland", det Finland som helhjärtat hör Norden
och Västerlandet till och som alltför ofta
skymmes för vår blick av den officiella
propagandans dimridåer. Det är mot censurens
kvävande struptag och den statliga
informationens lögner och halvsanningar som Järvinen
vänder sig. Hans ord får en särskilt bitter och
föraktfull ton, då utrikesminister Witting
kommer på tal, och läsaren får nog ofta det
intrycket att Järvinen åtskilligt överskattar
dennes faktiska inflytande på Finlands officiella
politik. I än högre grad gäller detta den roll,
han tilldelat en förutvarande representant för
informationsverket i Stockholm. Om Järvinen
sålunda är starkt kritisk mot vissa tendenser
i dagens Finland, synes han dock principiellt
ansluta sig till den officiella politiken och dess
huvudtes "vi hade intet val". Men för det
storfinska expansionsprogrammet har han inte
mycket till övers. Nyktert och sakligt
konstaterar han, att hur än detta krig slutar för
Finland, kommer det dock alltid att ha ett
Ryssland till granne i öster.
Denne finländske författare är helt nordiskt
och västerländskt orienterad, och hans
kännedom om förhållandena i de nordiska
grannländerna är påfallande stor. Just denna höst,
då man ånyo på äktfinskt håll sökt
misstänkliggöra den svenska hjälpaktionen till Finland, är
det särskilt glädjande att ta del av de sidor
hos Järvinen, där han uttrycker sin tacksamhet
för vår hjälp och där han säger sig kunna tala
på den helt övervägande delen av det
finländska folkets vägnar. Härigenom fyller hans
skrift en rent patriotisk finländsk uppgift, då
den är ägnad att ta bort mycket av de
misstämningar som de äktfinska lynnesutbrotten helt
naturligt framkallat på denna sidan Bottenhavet.
Även på Norge ser Järvinen med klar och
oförvillad blick, och det skulle vara önskvärt
om många norrmän blev i tillfälle att lyssna
till vad denne finländske patriot och soldat
har att säga. "Mina sympatier är så helt på
Norges sida", skriver Järvinen, "och min
förbittring över de grymheter, som övergår det
norska folket så våldsam, att jag inte kan
tänka lugnt i denna sak." Järvinen säger också,
att i politiskt upplysta kretsar i hans land så
är sympatierna för Norge mycket starka, och
tyskarnas framfart där har väckt stor
indignation. Detta är säkerligen riktigt, men det bör
kompletteras med ett påpekande att de styrande
i dagens Finland står fullständigt indifferenta
till det norska sorgespelet. Även för situationen
i Danmark har Järvinen en mycket klar blick,
och han har inte som blott alltför många både
finländare och svenskar låtit förleda sig att
tro, att danskarna lever ett lugnt och
bekym-mersfritt liv under hakkorsets tecken.
Då Järvinen diskuterar Finlands ställning
till stormakterna konstaterar man helt
naturligt, att han är mindre väl informerad än då
det gäller de nordiska grannländerna. Vad
Ryssland beträffar synes Järvinens uppfattning
inte nämnvärt skilja sig från den som vi
brukar möta på officiellt håll i Finland.
Fyndigt karakteriserar han den enkle
medborgarens syn: "Han ser med förfärade ögon mot
öster. Att släppa ryssen in i landet är för
honom detsamma som att släppa elden lös.
Att öppna dörren för tysken har tills vidare
varit för honom som att kalla på brandkåren."
Järvinen är angelägen att trots sin egen
våldsamt antinazistiska inställning framhålla den
tyska krigsmaktens korrekta uppträdande i
Finland och att Tyskland avstått från att blanda
sig i Finlands inre angelägenheter. Men han
tycks bortse från, att det dock just är
vapen-brödraskapet med Tredje riket som gett den
speciella färgen åt censuren och propagandan
i hans land.
838
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
