- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
29

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Per Lindberg: Ett teaterbibliotek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT TEATERBIBLIOTEK

Jag minns från barndomshemmets bokhyllor
en rad diskret mörka bokryggar, som spred
vördnad och respekt. Det var Atterboms "Siare
och skalder", det var Geijers samlade,
Runebergs samlade, Tegnérs efterlämnade. Mellan
dessa allvarligt mörka band blänkte mystiskt
guldslingorna på de röda Almquistryggarna.
Att Nicander och Malmström var bundna i rikt
utstyrda violetta band gav mig intrycket, att
de var melankoliska herrar på maskerad. Att
Gustav III:s samlade dramatik pressades in
i volymer av psalmboksformat gjorde den stora
maskeraden än mera spännande. Ljunggrens
"Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III: s
död", också de slutna i värdiga svarta ryggar,
var emellertid som distingerade
kammarherrar, som sökte skapa ordning i maskeraden.
Att Almquist på A stod sida vid sida med
La Bruyères "Les caractères" på B hör till
ett privatbiblioteks omedvetet ironiska skämt.
Där passade bättre Balzacs "La comédie
humaine". Balzac — "den store trollkarlen har
givit mig en viss undergivenhet under ödet
och gjort mig bekant med fyra tusen
människor", skriver Strindberg i "Ensam". På C
stod både Cervantes’ "Don Quixote" i
Stjernstolpes översättning från 1818, en sliten
upplaga, som kunde ha passat riddaren av
La Mancha själv, och så en bok, som blev
den mest spännande i min ungdoms lektyr,
Carnots "Franska revolutionen". När jag hade
slukat den, plockade fadern fram Adolf Hedins
"Franska revolutionens qvinnor", i exakt lika
band som Carnot. Nu står de som
hyllkam-rater. De liknar de två händerna, som håller
om varann under frihetsmössan. Såna händer
sträcks nog inte mellan Dostojevski och
Dickens, mellan Tolstoy, Taine och Topelius.
Man skulle knappast kunnat ha herrarna i
samma rum, men på samma hylla får de nu
finna sig i att stå.

Punschskandinavismen hade lidit bankrutt.
Men gång på gång sköljde nya vågor av skandi-

navism över Norden, med böcker i stället för
punsch. För uppläsningar i hemmen behövde
de unga skådespelarna den tiden antologier av
nordiska dikter, och sådana sattes samman, då
som nu, och skickades som presentböcker till
uppläsarna. "Nordiska dikter" och "Nya
nordiska dikter" i små vackra band. En
diktsamling av J. J. Wecksell verkade särskilt allvarlig,
så allvarlig som det anstod den finländske
författaren till "Daniel Hjort". Överhuvudtaget
låg Finland mycket närmare Sverige den tiden,
inte minst tack vare de svenska teatrarna där.

En av faderns första genombrottsroller var
i Dietrichsons "En arbetare". Den norske
professorn gav honom till tack sin estetik med en
tänkvärd dedikation:

Giv litt — du vinder bifall av de fleste,
giv meget — og du vinder faa kun, men de beste.
Giv alt — og vinder du dermed slet ingen
så vinder du dig selv, og det er tingen.

Så "Brand"-påverkad var man den tiden.
Och så respektlös mot "de fleste".

På B stod Georg Brandes’
"Hovedstrømninger i det 19. Aarhundredes Litteratur" och
Edvard Brandes’ pjäser och
skådespelarpor-trätt. De bägge bröderna från det blåsiga
Strøget sådde storm och skördade en vind som
rörde om på bokhyllorna i Nordens alla
länder. Det brådskande och ivriga åttiotalet blåste
in. Och när fadern vid åttiotalets början blev
sin egen teaterledare, samlades en hel del
av Nordens dramatik hos honom — danskt,
norskt, svenskt. Arbetsexemplar och
dedikationsexemplar från Bjørnson, Kielland, Edvard
Brandes, Heiberg, Bang, Victoria
Benediktssön, Geijerstam, Staaff, Edgren, Agrell,
Nordensvan och många fler.



Hur efemärt allting är, som hör ihop med
teater! Inte minst pjäserna. De flesta pjäser
har inte skrivits för att bevaras, bara för att
leva några kvällar och sen blåsas bort som

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free