Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Per Lindberg: Ett teaterbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT TEATERBIBLIOTEK
obestämd tid. Närmast kom ju i stället ett
lyckodecennium, då bokfloden svällde över
alla bräddar. Den flödade över oss, som var
unga. Vi samlade litteratur, filosofi, memoarer,
historia som nutidens ungdom samlar
autografer. Tillvaron blev festligare genom det.
Den nyaste tidens njutningsmedel var inte
uppfunna än, knock-out och lätt-swing. Vi nöjde
oss med Anatole France, Vilhelm Ekelund,
Hjalmar Söderberg Oscar Levertin. Det var
esteticismens och flanörpsykologiens tid, i
skuggan av "En drömmares dagbok". Men det var
också Brantings tid, socialismens genombrott:
de undres marsch uppåt, enligt Strindbergs
terminologi. På bokhyllorna lever tiden ännu:
Brantings egna verk, med dedikationer, och
mest hela samtiden i noveller och lyrik. I
pjäsernas rad ryckte Wedekind, Schnitzler och
Hofmannsthal in. Teatern lockade även de
svenska författarna, inte bara de mindre
storheterna som Henning Berger, Ossian-Nilsson
och Martin Koch eller vildsinta ungdomar som
Sven Lidman, utan också pamparna:
Hallström, Hedberg, Söderberg. Inte ens
Heidenstam, som så innerligt föraktade teater att han
räknade som svenskarnas mest betryggande
dygd deras frihet från teaterintresse, inte ens
han kunde avhålla sig från att skriva en, nej två
pjäser. Att skriva en pjäs är att vara besatt av
en demon, sade Voltaire. Och vem ville inte
pröva på att vara besatt en gång i sitt liv!
Après nous le déluge. Ja, visst kom den, den
uppskjutna världskatastrofen. En het
augustidag 1914 bröt den in och störtade en
hundraårig borgarkultur. "Det blev ej mera läsning
av den dagen."
Verklighetens skräck
mot fantasiens fasor är ett intet
säger Macbeth. Men nu var den kommen, den
nya tid, då fantasien inte längre förmådde
fatta verklighetens fasor.
Jag blev inbjuden att under tredje krigs-
vintern komma till Berlin som Reinhardtelev.
Det var billigt att resa. Och där nere var det
sådan hungersnöd, att man inte ens med bästa
vilja kunde äta upp några pengar. Men det
fanns böcker. Varje inställd måltid
förvandlades till böcker. Det var som ett underverk
att ur bokhandlar och antikvariat plocka åt
sig böcker för nästan ingenting, att fiska ur
den stora broschyrfloden, som pågått ända sen
sekelskiftet, om teatern som bildningsanstalt.
Eller de nya läroböckerna i regi, bland annat
en raritet som Appias programskrift om
iscensättningskonsten. Klassikerna, tjocka volymer,
fast bladen är tunna som silkespapper. Flera
av dem hade jag visserligen förut. Kant hade
jag haft med mig, i Universalbibliotekets
plånboksformat, under exercisen och läst under
rasterna i dikena. Tack och lov för
Universalbiblioteket! Nu kunde man komma över de
enskilda av de klassiska verken, som man fäst
sig särskilt vid, i separata tryck. Till exempel
"Die Räuber" i första-upplaga. Närmast till
hands låg dock att inköpa de nyare
klassikerna; bland dem räknade vi också den tiden
Büchner, som närmast upptäcktes under denna
patriotiska krigsperiod. Och Hauptmann. Eller
den unge österrikaren Anton Wildgans.
Att sen få sitta på en krog i Friedrich- eller
Schumannstrasse med böckerna utan att äta,
bara uppmuntras med en nick av andra i
liknande belägenhet! Att läsa Goethe och försöka
förlika den fältgrå verkligheten med hans
dikter till ljuset eller att förlika tågen av
invalider med hans "Prometheus"-syn. Det var
en god Ersatz när magen sved.
I det lipperheidska teaterbiblioteket var det
också lätt att glömma måltidstimmarna för
studiernas vällust. Där fanns allt som berörde
teaterkonstens yttre material. Åtskilliga av
dessa uppslagsböcker fanns ju redan i
föräldrarnas bibliotek, kostymverk, som hade sett
dagen under intrycket av Meiningarnas
etnografiska regi. Men jag kunde nu komplettera
3 BLM 1943 i
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
