Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Per Lindberg: Ett teaterbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT TEATERBIBLIOTEK
som trängs på min bokhylla, rymmer många
personliga minnen. Vildracs lilla mästerverk
"Le paquebot Tenacity" eriiirar mig om, att
jag var den förste att presentera hela denna
författargeneration för svensk publik på seen
och i pressen. Snart är denna generation ett
stycke fransk historia. Ett av de mest
spännande kapitlen därur. Duhamel. Efter en resa
han gjorde hit upp till Norden, då vi på
Stadshuskajen diskuterade hitlerianismen, har han
varje år sänt mig sina romaner och essayer.
Martin du Gard har j ag svårt att se på
bokhyllan utan ett leende — ett leende fött av minnet
av de bredsidor jag fick av press och publik,
när jag framförde hans strålande bondefars
"Le testament du Père Leleu". Bredvid "Le
testament du Père Leleu" står Martin du Gards
andra bondefars, "La Gonfle". Dess rabelaiska
cynism har givetvis måst undanhållas den
svenska publiken. Bernard. Den allvarlige
problemdramatikern Jean Jacques får stå sida vid
sida med sin glade, allt annat än problematiske
pappa Tristan. Kan far och son vara så olika!
Låt oss inte kasta någon misstanke på madame
Bernard, men låt oss i stället tänka: så olika
var tiden före och efter 1919. Där står Paul
Raynals "Le tombeau sous 1’Arc du Triomphe".
Den stora anklagelsen från den okände
soldaten mot alla som satt hemma. Den
träffade parisarna som piskrapp, den ärevördiga
Théåtre Français genljöd av skrän och
protester. Raynal stod den dagen ensam. Hans
kamrater ville inte tänka på kriget. De ville
njuta av freden, av livet, så länge som möjligt.
En av de vackraste hymnerna till det nyfödda
livet är André Obeys "Noé". Så mycken glädje
som den lilla volymen rymmer!
Jean Giraudoux. Elva månader om året
diplomat, den tolfte dramatiker. På denna
tolfte månad hann han med mycken utsökt
diplomati. Jules Romains. Ack ja! Före 1914
skrev han poetisk dramatik om krig och
kommunism. Efter kriget skrev han komedier om
gulaschen. Tills han med "Diktatorn" började
sin analys av samtidens avgörande politiska
problem för att sedan i tjugu delar skildra
"Les hommes de bonne volonté".
I få storstäder kan man sitta så ostörd som
i Paris mitt inne i staden och läsa i godan ro,
timmar i sträck. I Tuilerierna, i
Clunyträd-gården, i Luxembourgparken. Dessa
arbetsplatsers ljuvlighet lockar en att köpa mer och
mer lektyr. Och så blir en parisvistelse lite
dyrbar i längden. Eftersom Toulouse-Lautrec
och Steinlen är som illustrationer till Anatole
France, Gavarni till Musset, Claude Lorrain
till Racine, så ja — så måste man fly
världsstadens lockelser och fara hem.
En gång var vår kultur fransk. Varför skall
den franska rytmen, den galliska hettan,
snabbheten, skärpan vara oss så främmande nu?
Står vår av välståndet gödda flegma i vägen,
och vår psykologiska naivitet?
Flera resor till London, med besök på och
arbete vid stora och små teatrar, också
förhandlingar med B. B. C., har avsatt brokiga
spår på bokhyllorna. England självt är det
största av alla dramer, personlistan till detta
drama är oöverskådlig, dess kritiker otaliga.
Speciellt under åren mellan de två krigen har
dramat om England varit spännande —■ en
engelsk diplomat formulerade saken så, att för
en man av hans skrå fanns det bara två
alternativ: cynismen eller självmord.En komedi
mitt uppe i Englands stora drama, en ganska
enastående komedi för övrigt, är historien
om hur G. B. Shaw under en ovanligt lång
och seg människoålder möblerat om i hela
den europeiska publikens föreställningsvärld.
Medan samtidigt hans landsmän Yeats, Synge,
O’Casey har byggt upp en nationalteater. Bland
deras efterföljare har jag haft mest glädje av
Denis Johnstone.
Apropå O’Casey, så ansåg
stockholmskritiken, när jag 1936 framförde hans sista verk,
"Within the Gates", att det verket var för-
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
