Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Axel Uhlén: Erik Lindorm under proletärdiktningens kampperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL UHLÉN
ERIK LINDORM UNDER
PROLETÄRDIKTNI N G E N S
K A M P P E R I O I)
Norra socialistiska ungdomsklubben i
Stockholm, avdelning av Svenska socialistiska
ungdomsförbundet, var i detta sekels början en
exklusiv sammanslutning. De tjugufem à trettio
medlemmarna voro nämligen en samling
begåvade och på få undantag när intressanta
unga män. Några utövade intellektuella yrken,
de flesta voro yrkesarbetare. Och av de senare
hade många samlat erfarenheter i sitt yrke på
åtskilliga arbetsplatser och erfarenheter av
annan art och annat värde under många och
långa arbetslöshetsperioder, i båda fallen
därför att de hade oron i blodet och alltför ofta
gåvo uttryck åt en obändig och obstinat
frihetskänsla.
Det fanns ingen i denna församling — den
så kallade ledaren, Hinke Bergegren, inte
undantagen —■ vars vetande inte var mer eller
mindre bristfälligt, ensidigt, hobbymässigt.
Men som helhet representerade den lilla
församlingen en så pass rik fond av kunskaper
att den kunde ta upp diskussion med snart
sagt vem som helst om vad som helst — och
gjorde det också. Vid de under åren 1903—05
vanliga diskussionsmötena i Folkets hus’ A-sal,
vilka ofta eller som regel inleddes av någon
vetenskapsman, framstående politiker eller
annan representant för den intellektuella eliten,
kunde — särskilt om en politisk eller religiös
fråga diskuterades — tio eller flera av
klubbens lilla antal medlemmar taga ordet och
hålla formellt respektabla men nästan
undantagslöst revolutionärt eller på annat sätt
radikalt frasmättade anföranden.
Norra klubbens medlemmar voro kanske
också den opålitligaste trupp Hinke Bergegren
hade bakom sig. Visserligen svek den inte, när
det gällde att utåt försvara den socialistiska
ungdomsrörelsens verksamhet och ideologi,
men mellan skål och vägg hörde de ideologiska
kätterierna till ordningen. Medlemmarna av
denna exklusiva klubb förbehöllo sig obeskuren
rätt att hysa och försvara vilken
uppfattning som helst om vad och vem som helst.
Ett av de mest utmärkande dragen hos de
tongivande medlemmarna var följaktligen den
utpräglade respektlösheten. Och föremål för
denna voro inte bara de gängse borgerliga
vanorna, fördomarna och etiska reglerna, utan
också de ideal den ungsocialistiska rörelsen
själv affischerade. Fullständigt enigt
försvarades intet och ingen. Likriktning av den
församlingen var otänkbar.
Rörelsen var antiparlamentarisk, men det
fanns medlemmar i Norra klubben, som inte
bara kritiserade utan rentav förhånade den
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
