Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Axel Uhlén: Erik Lindorm under proletärdiktningens kampperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL UHLÉN
ERIK LINDORM
ståndpunkten. Den var revolutionär så att det
gnistrade om det, men det hindrade dock inte
en historiskt bevandrad maskinmontör bland
klubbmedlemmarna att inför ett klubbmöte
förklara att svenskarna aldrig genomfört och
aldrig komma att genomföra en verklig
revolution; de bo för nära nordpolen och bli därför
aldrig annat än teaterrevolutionärer — som
Hinke och en del andra av er, tillade han. Den
var antimilitaristisk i högsta grad, men det
fanns medlemmar, som inte därför dolde sin
uppfattning att mänskligheten aldrig skulle bli
så förnuftig att krig och krigsrustningar skulle
kunna avskaffas. Den var slutligen antireligiös,
och eftersom en del medlemmar voro det intill
gränsen för fanatism, fick hela församlingen
av en av sina egna betyget "ut- och invända
läsare".
Klubbmedlemmarnas intressen fördelade sig
på många ämnesområden och de odlades flitigt,
särskilt under de långa arbetslöshetsperioderna.
En medlem var expert på Strindberg, en annan
på Fröding — för att nu nämna de litterära
idolerna framför andra — en tredje var väl
förtrogen med världslitteraturens mästare
överhuvudtaget, en fjärde läste klassisk vers på
rak arm snart sagt hur mycket och hur länge
som helst, en femte resonerade helst om
filosoferna och en sjätte briljerade med goda
kunskaper om konstens stormän från Praxiteles
till Anders Zorn, medan en sjunde stod till
tjänst med vilka historiska data man än
behagade fråga efter. En språkbegåvad,
förläst och närsynt elektriker begagnade till och
med sina arbetslöshetsperioder till att på
Kungl, biblioteket gräva ned sig i litteratur
om sanskrit och egyptisk kilskrift.
•
Det var i denna miljö Erik Lindorm
hamnade, när han någon gång under 1907, alltså
omkring aderton år gammal, anslöt sig till den
ungsocialistiska rörelsen. Trots sin ungdom,
skenbara veklighet och hetsiga ömtålighet
verkade han inte bortkommen i den respekt- och
ofta även hänsynslösa församlingen — som då
hade utökats avsevärt i jämförelse med den
ovan nämnda numerären, huvudsakligen med
unga män av mera alldagligt snitt. Det berodde
säkerligen på att han redan då hade lagt några
svåra hundår bakom sig. Men han hade
ingalunda — som en del av hans biografer i
nekrologerna med stor tvärsäkerhet påstått —
utkämpat dessa hundår på någon verkstad eller
i ett utpräglat proletäriskt hem. Hans farfar
var sin egen arbetsgivare — skomakare av
värmlandssläkt, ehuru sedan ungdomen bosatt
i Stockholm, där fadern också var född och
uppfostrad. Hans morfar var en relativt
välbeställd byggmästare i Stockholm av den under
förra seklet mest vanliga, enkla, småborgerliga,
hantverkartypen.
Fadern blev i unga år lagermästare i
vinhandel med sådan lön och social ställning att
familjen faktiskt tillhörde medelklasskiktet. Den
skicklige, föga litterärt intresserade, i alla av-
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
