- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
43

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Axel Uhlén: Erik Lindorm under proletärdiktningens kampperiod

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERIK LINDORM

nämnda broschyren innehåller det föredrag han
höll i Kalmar 1908 och som renderade honom
det frihetsstraff — en månads fängelse — för
hädelse med mera, som han avtjänade på
Långholmen under eftersommaren 1909.

Lindorm producerade sig alltså inte som
kampsångare utan framför allt som lyriker,
litteraturkritiker, någon gång ibland
socialistisk artikelskribent och senare, från omkring
1909—10, som kåsör.

Oriktigt är även att han gick omkring i
"fladdrande röd halsduk", som flera biografer
påstått. Röd halsduk tillhörde överhuvudtaget
inte den ungsocialistiska uniformen men
däremot en bred, svart halsduk med stor,
dekorativ knut och långa, hängande eller, om man
så vill, fladdrande snibbar. Till uniformen
hörde också en bredbrättad "Borsalino". Denna
bohemuniform hade, enligt vad som påstods,
introducerats i det ungsocialistiska lägret någon
gång omkring sekelskiftet av "Kväsarvalsens"
författare, tecknaren Arthur Högstedt, som
också har förevigat den dekorativa
halsduksrosetten genom sitt kända självporträtt.

*



Det var vid denna tidpunkt — seklets första
decennium — uteslutet att en proletärförfattare
skulle släppas fram genom ett anständigt
förlag. Léon Larsson utgav sina två första
diktsamlingar från eget, eller i själva verket en
ungsocialistisk kamrats förlag. Einar
Håkansson utgav "Draksådd" under samma
förlagsformer. När Lindorm skulle utge sin första
diktsamling, det lilla dikthäftet "Bubblor från
botten", anlitade också han en ungsocialistisk
kamrat, Carl Thorsén. Denne försörjde sig
genom att huvudsakligen på systemkrogar och
tredjeklasskaféer sälja Brand samt
ungsocialistiska och andra broschyrer. Han var
durkdriven i denna merkantila verksamhet, men
han var ur författarsynpunkt en dålig
förläggare. Det fick inte bara Lindorm, utan

också den av hans kumpaner, som samtidigt
anförtrodde Thorsén utgivandet av en liten
samling tidigare i dagspressen publicerade
småberättelser, erfara. Lindorm fick kanske
en femtioöring eller krona i honorar då och
då tack vare större möjligheter att passa
tillfällena. Den andre fick aldrig ett öre — det
är skrivaren av detta kompetent att intyga.

När Lindorm 1912 — då redan gift sedan
mer än ett par år tillbaka och fader till två
barn — skulle utgiva sin första verkliga
diktsamling, "Tal till mitt hjärta", offrade han
utomordentliga ansträngningar på försöket att
komma ut på ett "riktigt" förlag. Men han
fick nej överallt. Framtiden i Malmö var
visserligen villigt att ge ut samlingen men
begärde så stor garantisumma för
trycknings-och distributionskostnaderna att Lindorm
omöjligen kunde uppbringa den. Han kom då på
idén att starta ett eget förlag och realiserade
idén i kompanj onskap med den kumpan, som
delat hans erfarenhet av Thorsén som
förläggare och som nu hade valt ut för utgivning
en något större samling av tidigare i pressen
publicerade berättelser. Eftersom Lindorm var
mera bofast, fick hans bostadsadress också bli
förlagets, och eftersom han bodde vid
Vanadis-vägen, kallades förlaget Vanadis.

Affären blev för de två kamraterna än sämre
än den tidigare affären med Thorsén.
Inkomsterna täckte inte tillnärmelsevis
tryckningskostnaderna, knappast fraktkostnaderna för
recensionsexemplaren och första sändningen
till de större bokhandlarna. Och det lilla, som
kom in på postanvisningar — böckerna
levererades till privata kommissionärer endast mot
postförskott eller förskottslikvid — kunde de
två förläggarna inte ens få ut från posten.
Firman var inte inregistrerad och
postmästaren, en äldre vänlig herre på postkontoret vid
Odenplan, vägrade lämna ut beloppet —
omkring tjugu kronor på fem à sex
postanvisningar — därför att firmabevis inte kunde

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free