- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
56

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Från bokhyllan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN BOKHYLLAN

ARISTOPHANES: Riddarna. 424 f. Kr.

ARISTOPHANE: Les cavaliers. Paris 1923.

(I Collection des universités de France.)

"Inter arma silent Musae." Att sångmörna
tiga i vapenlarm, är liksom alla generaliseringar
en sanning med modifikation, åtminstone i
gammal tid, då mången poet kunde säga med
Archilochos: "Jag är tillika en bland Ares’
tjänande svenner / och en man, som förstår
Musernas ljuvliga skänk." Anspråken på den
trygghet, vi betrakta som ett villkor för högre
andlig odling, ställdes i början lågt.

Man glömmer emellertid ibland, att detta
gäller också om vår kulturs första klassiska
period: Athen skapade de flesta av sina
storverk i dikt och konst mitt under brinnande
krig, Aischylos och Sokrates hade gått mot
fienden med vapen i hand, och det var i en
belägrad stad, som Akropolis’
tempelbyggnader fullbordades, medan de sista stora
tragedierna repeterades nedanför i Dionysosteatern.
Denna athenska kulturblomstring hade varit
otänkbar utan den nationella
kraftanspän-ningen, men det var visserligen ingen
beredskapslitteratur, som presterades. Människolivets
eviga gåtor gestaltades av sorgespelsdiktarna
i hjältesagans urbilder, och den landsflyktige
Thukydides gömde de papyrusrullar, där han
nedskrev sin samtids historia, i stolt
förvissning att skapa "en ägodel för alltid".

Så mycket flitigare läto däremot
lustspelsförfattarna ögonblickets aktualiteter komma till
orda — men deras grad av lojalitet mot
regimen skulle ha väckt ett propagandaministeriums
djupa indignation. Den politiska ledningen
ville också gärna täppa till munnen på dem
men bromsades av allmänna meningen. Ty den
athenska massan följde väl i vardagslag sina
demagoger, som vinkade med
kontantunder-stödens oemotståndliga lockelser, men i helgen,
när det spelades komedi, tog den sin revansch.
Det är samma psykologiska kompensations-

drift, som lät de romerska soldaterna sjunga
nidvisor om triumfatorn, och som skaffar sig
en säkerhetsventil i parodier, karikatyrer,
van-vördiga anekdoter och tredjeoppositioner
världen runt. Men Aristophanes och hans
medtävlare adlade detta hovnarrens privilegium till
stor politisk och moralisk satir.

Stycket "Riddarna" — man studerar det
bekvämt i den upplaga, som ingår i "Sällskapet
Guillaume Budés" delvis förträffliga serie av
klassiska texter med fransk översättning —
uppfördes år 424 f. Kr. Den ödesdigra och
oundvikliga uppgörelsen mellan Spartas gamla
fastlandsvälde och den imperialistiska
sjömakten Athen hade då redan pågått i flera år, och
hemma i Athen hade Perikles’ upplysta
folk-tribunat avlösts av det politiska system, som
skulle bryta ned folkets robusta livskraft, stöta
ifrån sig dess yppersta män och omsider finna
sin logiska slutpunkt i den grekiska frihetens
undergång. År 424 hette den ledande
demagogen Kleon, han stod just då på höjden av
sin bana, efter att personligen ha slutfört en
segerrik operation mot spartanerna, och det är
mot honom, som Aristophanes riktar sitt
våldsamma angrepp.

Den dramatiska intrigen är mycket enkel:
patron Demos, det är det athenska folket, har
skaffat sig en ny slav, alias Kleon, som hastigt
innästlat sig i den gamle herrns förtroende och
nu gör livet surt för de andra tjänarna; dessa
få emellertid hjälp av "riddarna", det vill säga
Athens bright young set, de unga
hästgardis-terna, som utgöra styckets kör. Enda
möjligheten att bli av med Kleon är att lansera en
ännu mer inpiskad kanalje som kandidat till
Demos’ gunst, och man finner en sådan i en
viss korvhandlare — en helt och hållet
uppdiktad person — som just kommer förbi
Demos’ hus på väg till torget med sina
char-kuterivaror. Pjäsen handlar sedan om, hur
korvhandlaren slår Kleon ur brädet genom att

56

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free