Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tresse under åren 1919—29 — åtog han sig
enligt anteckningar inte själv: "Kan möjligen
bitvis tryckas om utgivaren tycker så och kan
reda upp meningen. Annars ej. Jag kan det
ej. V. v. Hm." Tydligen har någon av
utgivarna, alltså fru Bang eller professor Böök,
lyckats bättre med detta företag. De äro att
gratulera. Det är styvt gjort, sannerligen något
av ett intellektuellt konststycke. Där finns
självfallet en ledande idé — "Det blir för smått
med människogudar", som det heter i ett
avsnitt på prosa — men sambandet mellan de
skilda brottstyckena är ganska dunkelt.
Det finns emellertid bland de centrallyriska
dikterna åtminstone två som med glans skulle
ha försvarat sin plats bland "Nya dikter". De
ha emellertid tillkommit efter 1915. Det är
"Jordevandrarens pilgrimsdröm" och
"Glömskans sång": båda sysselsatte Heidenstam
länge, alltsedan 1920. Man minns vilket starkt
intryck de gjorde, då de först publicerades
(i Ord och Bild, 1934). "Jordevandrarens
pilgrimsdröm" har hela den majestätiska kraften
hos "Nya dikters" skald; i sentensens form
uttrycker den hela Heidenstams
konfessions-lösa religiositet:
Det blånar än på molnens höjder
en stad av tempelhus,
och ovan jordens ve och fröjder
den står i evigt morgonljus.
Vi byggde den med andehänder
av allt vad stort blev tänkt.
En kor av klara röster sänder
sitt lov till allt, som ande skänkt.
Låt mig, fast själv i skuggor sänkt,
mot dig få lyfta mina händer!
Dina murar återskalla
jublet från en evig vår.
Gudar åldras, gudar falla,
det gudomliga består.
Underbar och suggestiv är "Glömskans sång",
genomandad av dödsmystik, en romantisk
skapelse, som kan leda tanken till Almquist:
— Du klocka, vem sjunger, vem sjunger du för?
Du sjunger så aftonstilla.
Jag lyssnar i graven och hör och hör.
Jag ligger så trångt och illa.
Vem sjunger, vem sjunger du för?
— Jag sjunger, jag sjunger kvällens lov.
Sov, trötta, gamla moder, sov
bland glömda kors som brista!
Jag sjunger för din egen son.
Han sover i natt som du på spån.
Din son har gått en levnads gång.
Jag sjunger för hans frid min sång.
Nu sänka de hans kista.
Din broder är han vorden.
Din son han var den sista,
som mindes dig på jorden.
Trevande anslag och ofullbordade ansatser
utmärka i övrigt de tankedikter som upptagits
i volymen. Ett flertal tillfällighetsdikter utgör
resten av dess innehåll. De flesta äro inte av
större märkvärdighet, och särskilt diatriberna
mot liberalismen äro märkvärdigt uddlösa och
släta. Utmärkt är däremot hyllningsdikten till
Strindberg, skriven till diktarens femtioårsdag.
Den ger i lyrisk stenstil en pregnant och etsande
karakteristik av den sällsamme jubilaren:
Vid femtio fyllda
står andra förgyllda
med snören och glitter
på rocken och kragen,
men ensam du sitter,
långt fjärran från skriket
och bullret för dagen,
på tröskeln till riket.
Ett löfte du svurit:
du skulle ej slita
från hår, som bli vita,
om dagen än sprunge
i mörker och släcktes,
den tistel som räcktes
till krans åt den unge.
Med sin karakteristiska heidenstamska rytm
är detta en minnesvärd dikt, ett inspirerat
porträtt av den diktare, som han ansåg vara den
kanske mest levande människan i sin samtid,
en människa vid vars sida de flesta andra
enligt vad det uppges att han yttrat verkade
som "målningar". Johannes Edfelt
En översättningsbragd
PERCY BYSSHE SHELLEY: Den befriade
Prometheus. Svensk tolkning av Anders
Österling. Illustrerad av Georg
Lagerstedt. Bonniers
1942. 12:50.
Att "Prometheus Unbound", den engelska
romantikens kanske sublimaste skapelse, nu
överflyttats till svenska språket och föreligger
i en tolkning, som förtjänar de högsta vitsord,
är onekligen en litterär tilldragelse större än
de flesta andra i Sverige i onådens höst 1942.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
