Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
En av Thomassens frågeställningar är denna:
"Gav denne författare, som alltid och överallt
endast ger sig själv, gav han i skildringen
av de obehärskade instinktmänniskorna, de
cyniska lag- och moralföraktarna, de stora
människofördärvarna, om vilka hans mäktiga
verk rotera och utforma sig, gav han oss även
i dessa djungeldjur sin egen spegelbild?" På
detta vill man endast svara — och Thomassen
gör det ju för egen del — att naturligtvis
gjorde han det. Självfallet bar han också
sådana tendenser inom sig själv: det vore naivt
att förutsätta något annat. Också om man inte
känt till Dostojevskijs vän, kritikern Strachovs
bekännelser i ett brev till Tolstoj, vari han
avslöjar de demoniska sidorna hos Dostojevskij,
hans njutningstörst, hans ohämmade passioner,
skulle man ändå kunnat säga sig att
Dostojevskijs skildringar av den perverterade
människan, av den djuriska driften måste återgå på
hans egna erfarenheter och stå i relation till
tendenser i hans eget jag. Men hur skall man
då med Strachovs bild förlika Dostojevskijs
andra hustrus, Anna Grigorj evnas porträtt av
honom, där han hela tiden framstår som den
ömsinte, kärleksfulle maken, den exemplariske
fadern — en människa, full av oändlig
medkänsla, hjälpsamhet och kristlig ödmjukhet?
De ha båda, som Thomassen framhåller, känt
Dostojevskij lika väl. Han var något av både
Kirilov och Mysjkin, både Smerdjakov och
Sosima.
Det är inte av nöden att här ingående
rekapitulera de olika faserna i Dostojevskijs
levnadsdrama. Thomassen återger dem i all deras
skakande nakenhet: den beklämmande barndomen
i en miljö av överväldigande disharmoni, slitet
och fattigdomen under utbildningen i
ingenjörsskolan, petersburgslitteratörens första
segrar och diktarextaser, petrasjevskij kretsens
glödande och hänförde utopist, den första
fängelsevistelsen, schavotten, den inhiberade
dödsdomen, tukthusåren i Omsk, menige
Dostojevskijs liv vid straffregementet, den
fruktansvärda kampen inte bara för den egna
existensen utan också för att uppehålla livet för den
avlidne broderns familj, det första äktenskapets
tragedi, det kringflackande livet i Tyskland,
Italien och Schweiz, besattheten vid ruletten,
Anna Grigorjevnas outsinliga omsorger om
maken, återkomsten till Ryssland och de hårda,
av otroliga mödor fyllda åren, då han med
hela sitt genis övermänskliga kraft segt gör
sig skuldfri, skapar sina mästerverk och ser
sitt rykte stiga; och som slutligt krön
pusjkin-jubiléet, då han hyllas av den extatiska
människomassan som Rysslands nye profet — det
är sannerligen ett drama, så rikt på
avgrunds-djupt lidande, extatisk lycka och överraskande
peripetier som ingen annans.
Den genomgripande, totala omformningen
av Dostojevskijs livsåskådning, förvandlingen
från utopisk socialist i Fouriers anda till rysk
mystiker med en radikalt förändrad syn på
individen, daterar också Thomassen till
Dostojevskijs första fängelsevistelse och till
upplevelserna framför arkebuseringsplutonens
gevärsmynningar. Vad han upplevde bland de
eländiga människotrasorna i ostrogen i Omsk
endast tjänade till att fördjupa denna
genomträngande erfarenhet av människan i hennes
yttersta, hjälplösa nakenhet: lidandet och
eländet heligförklarades, det blev livets mening,
det var kristendomens väsen.
Några punkter i Thomassens framställning
av detta väldiga öde kunna visserligen
diskuteras. Övertygande verka sålunda inte alltid
hans folkpsykologiska reflexioner, närmast i
anslutning till "Onda andar": de likhetstecken
författaren synes vara benägen att sätta mellan
nihilismen, sådan Dostojevskij skildrat den,
och en senare tids ryska utveckling tillhöra
hasardens sfär. Men då han återger diktarens
eget gripande öde får hans skildring en
märklig åskådlighet, en inspirerad styrka.
Johannes Edfelt
En roman med verkan
FORREST WILSON: Korsfarare i krinolin.
Översättning av Ingrid Rääf.
Lindblads 1942. 13: 50.
"Onkel Toms stuga", romanen som gjorde
slut på negerslaveriet och tände ett förödande
krig, har för länge sedan övergått till
barn-kammarlektyr. Ingenting märkvärdigt i det, ty
själslivet förändras som bekant oavbrutet; dess
uttryck från i går tycks oss stelnade i dag,
medan den primitiva känslogrunden kanske är
sig tämligen lik i alla tider. Det gäller nog om
många bland böckernas klassiker att vi bör
6 BLM 1943 i
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
