Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ensam om att inte rätt inse hållningslösheten
hos den tjusige bankkamrern och banaliteten
i kärlekshistorien. Då den dessutom är skildrad
med en stil som påminner om en hurtfrisk
skoluppsats utan någon originalitet, blir det
hela ganska onjutbart trots att miljöskildringen
ej saknar förtjänster. Jan Cornell
GRETA BERGHOLMEN: Över mörka vatten.
Tiden 1942. 4: 50.
Greta Bergholmen har tidigare utgivit bland
annat ett häfte lyrik, som haft en ton av
omisskännlig äkthet och intensitet. Den nakna och
direkta bekännelsens form brukar hon tydligen
använda också i sina prosaböcker. I sin senaste
bok ger hon en skildring av en kvinnas liv på
ett sinnessjukhus. Det är en entonig skildring,
grå och melankolisk. Men den bär alltigenom
prägeln av uppriktighet och den är
förvånansvärt fri från självömkan. De patienter, som
författarinnan vill ge en bild av, få aldrig
riktigt gripbart liv: konturerna av dem äro endast
lätt skisserade. Ämnet är ömtåligt, men man
kan inte säga annat än att det behandlas
taktfullt. Någon större psykologisk kraft vittnar
inte den lilla boken om, men den är tilltalande
på grund av sin värme och sin äkthet.
Johannes Edfelt
FREDRIK VETTERLUND: Bortom de blå
bergen. Kritiska speglingar av nordisk
dikt. Norstedts 1942. 6: —.
Om man betraktar de inte så fåtaliga kritici
av olika storleksordning som likna väderflöjlar
i sin iver att visa varåt vinden blåser, kan
man inte återhålla sin respekt för en envis
trofasthet sådan som Fredrik Vetterlunds. Hans
stora kärlek är alltjämt Atterbom, och i den
nu utgivna essaysamlingen trycker han om sin
fyrtio år gamla avhandling om "Fågel Blå",
dock sedan han med ospard möda inarbetat
den nyare forskningens resultat. Romantik i
alla dess former och under alla epoker är
vad Vetterlund söker i litteraturen, och han
tillbakavisar med skärpa insinuationen, att
romantik skulle vara detsamma som
verklighetsförfalskning och lögnidealism; för honom
är det frågan om oändlighetskänsla,
livsför-sköning, förnimmelse av livets osynliga,
irrationella makter. Det är alltså först och sist
skönheten för öga och öra, själva poesien i dikten
han intresserar sig för, och även en
"Penn-sudski" som granskaren, vilken har vida mer
aptit på litteraturens kryddor än på dess
sötsaker, måste erkänna, att Vetterlund är en
sällsynt fin och smaksäker vägledare till de
estetiska värdena. Diktaren bakom verket bryr
han sig inte mycket om, knappast heller
sanningshalten, samhällsanknytningen,
idéinnehållet eller människoskildringen. Hos själve Ibsen
är det den "underjordiska lyrismen" han
avlyssnar, medan han går förbi sj älslodningen
och problemställningarna; symboliken
betraktar han som "ren poesi". Om Ola Hansson
fängslar honom, är det inte minst därför att
denne aldrig "velat kasta poesien själv över
bord — (han) hade ej deltagit i denna 80-talets
synd mot den Helige ande, den synd som icke
kan förlåtas" (sid. 110). Även i sina antipatier
är Vetterlund sålunda trofast. Boken innehåller
också några vackra och finstämda
minnesbilder av Karlfeldt och Levertin samt ett par
polemiska studier från tjugotalet rörande
diktens kommersialisering och andra litterära
dagsfenomen. Vetterlunds begränsning, som annars
kan ha sin styrka, blir där enbart en svaghet,
och han bommar gång på gång. Men man blir
varm om hjärtat inför hans otidsenliga tro på
att det ännu finns en publik för de rena
skönhetsvärdena. Holger Ahlenius
ALBERT VIKSTEN: Äventyr i Norra Ishavet.
Bonniers 1942. 8: 50.
År 1919 tog Albert Viksten hyra på
motorkuttern Allegro för en fångstfärd på Norra
Ishavet. Han befann sig på ett desperat humör
och ville ordentligt skaka av sig sin gamla
journalistmiljö med dess för tillfället på alla
sätt trassliga förhållanden. Det blev ett lindrigt
sagt hårt liv, som nog kunde ha knäckt en
mindre robust karl. Men Viksten var från
barndomen van vid friluftsliv och hårda tag, han
blev sjöman och fångstman på kuppen, och
året därpå kom han tillbaks och gjorde en ny
fångstfärd, nu med en filmfotograf i sällskap.
Det är med stöd av sina dagböcker från dessa
två färder han nu har skrivit sin bok.
Hur det ser ut i Norra Ishavet har man läst
om i många böcker, hur det känns att arbeta
sig fram genom och över ismassorna liar man
också läst om förr. Men här får man veta hur
det går till att finna sin bärgning där, och det
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
