Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Konsten att läsa
I Amerika, där vetgirigheten stundom
förefaller oss vara inriktad på fåfängliga problem,
anordnade man när "Anthony Adverse"-succén
stod i sin fullaste blomstring en pristävlan om
vem som fortast kunde läsa igenom denna
jätteroman. Jag minns nu inte så mycket om
resultatet, men jag tror att det var en energisk
och inte vidare litterat dam nånstans ute på
den amerikanska landsbygden som segrade i
konkurrensen. Hon hade läst boken så fort att
hon inte uppfattat ett dugg av innehållet, men
hon försäkrade på heder och samvete att hon
uppfyllt den viktigaste tävlingsbestämmelsen:
hennes öga hade — om ock för endast
bråkdelen av en bråkdel av en sekund — vilat på
varje ord i boken. Det var en
tävlingsbestäm-melse som har en motsvarighet i gångtävlingar,
där man blir diskvalificerad om man inte vid
varje steg sätter hälen i marken.
Av Sven Stolpes roliga artikel "Om att läsa"
i detta nummer framgår att han inte skulle ha
haft stora utsikter i den amerikanska
fortläs-ningstävlingen. När han läser sådant som inte
kräver en alldeles speciellt noggrann
penetration, läser han visserligen ovanligt fort, men
i motsats till den amerikanska snabbläserskan
fixerar hans blick inte varje ord för sig utan
fångar in, "fotograferar", hela stycken i taget.
En annan skillnad är också att Stolpe
verkligen uppfattar och minns vad han läser. Livet
är kort, böckerna många, så om man skall ha
utsikter att hinna med ens det viktigaste av
världslitteraturen och samtidigt hålla sig
underrättad om vad som tilldrar sig på händelsernas
och idéernas plan runtomkring en får man
vara rask i vändningarna. Sven Stolpe berättar
att han i genomsnitt läser två böcker om dagen
året runt samtidigt som han regelbundet läser
åtta dagliga tidningar och fjorton tidskrifter
i veckan. Därtill kommer ju att han är en av
de flitigast skrivande av våra författare. Han
har nog i genomsnitt givit ut två böcker om
året, skrivit otaliga tidskrifts- och
tidningsartiklar, vetenskapat, hållit föredrag landet
runt samt på sistone även varit en av våra
mest anlitade filmförfattare. Det är onekligen
en arbetsprestation i särklass, och man inser
utan vidare att den förutsätter en alldeles
speciell lästeknik liksom överhuvudtaget en
effektivisering av hjärnkontoret som inte kunde
vara större i en modern krigsindustri.
Hur fort läser ni?
Stolpe har lyckats driva upp snabbläsningen
ända därhän att han läser en ordinär sida
normalprosa på 5 sekunder, vilket för en bok
på 300 sidor gör en lästid av 25 minuter. En
tidningsartikel på en spalt avverkar han på
10 sekunder! Det kan onekligen förefalla djärvt
att tillstå något sådant, ty man frågar sig hur
mycket av läsningen som egentligen kan stanna
kvar i minnet efter en sådan
blixtgenomläsning. Stolpe är beredd på denna invändning
och han åtar sig att bevisa att det enda som
går förlorat är nyanserna. Tankegången och
sakinnehållet fastnar i medvetandet, vilket ju
onekligen är huvudsaken när det uteslutande
är fråga om vad som sägs, inte hur det sägs.
Lyrik, konstnärlig prosa och överhuvudtaget
den högre litteraturen lämpar sig inte för
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
