Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kate Bang och Fredrik Böök: Heidenstam vid smältdegeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEIDENSTAM VID
SMÄLTDEGELN
Men vart beskrivet ändrades redan i
handskriften till sorglöst tolkades, vilket sen blev
bestående. På samma sätt stod det från början:
Självförpinande
helig broder
göms ej under den röck jag bär.
Detta göms ändrades till döljs.
Efter den tredje strofen innehåller
handskriften en hel strof, som visserligen trycktes
i Svea men sedan blev helt och hållet
utmönstrad. Den sätter pilgrimen i radikalare
motsats till kristendomen, den skärper motivet
i tredje strofen. Den lyder:
Stigens stenar nött min stav,
pilgrimskåpans fållar,
men ej minnet av Kristi grav
skärande oron vållar.
Han, som förlossade
arme och rike
fåfängt jag tiggde om nådens väl:
skuggornas krossade
skönhetsrike
vann till tidernas natt min själ.
Vid korrekturläsningen ändrade Heidenstam
till tidernas natt till för eviga tider — i
överensstämmelse med formuleringen i sista strofen,
där slutraderna upprepas.
Den fjärde strofen företer i handskriften
inga avvikelser.
Den femte strofen börjar med raden:
Skuggorna togo min hand — och skönt.
Först vid korrekturläsningen fann Heidenstam
den mera hemlighetsfulla formeln: rörde min
panna.
I sista raden av samma strof hette det "vann
min själ"; vid korrekturet blev det "betog min
själ".
Efter den femte strofen följde det ytterligare
en strof, som skildrade skönhetslivets sensuella
hädonism i kontrast till den fromma andakten;
den trycktes oförändrad i Svea men blev sedan
utmönstrad.
Allt från denna rysande stund
sjuder mitt blod och rasar.
Ser bakom allt på jordens rund
Venusbilder och klasar.
Böner jag stammade
fåfängt i mummel;
skuggorna kysste min panna het.
Lustarnas flammande
skönhetstummel
var jör skuggorna skuldlöshet.
I den sjätte strofen har handskriften,
liksom Svea, "bland böljeslagen" i stället för "vid
böljeslagen". Och i de följande raderna hette
det tidigast:
Jungfrur rövande
utan ånger
flämta centaurer med kvidande rov.
Avgrundsbedövande
vilda sånger
skratta i takt med dansande hov.
Men redan i handskriften har dessa ställen
ändrats till överensstämmelse med den
definitiva texten: "frusta centaurer i flyende tramp",
"hovarnes stamp".
I den sjunde strofen hette det
ursprungligen :
Trolöst flydde jag skuggornas land.
Trånade åter till livet,
längtade trycka min samtids hand.
Denna rad ändrades dock redan i handskriften
till gators vimmel och lampors brand.
Men i fortsättningen stod det:
Livets böljande
städer och länder
lysten att lära jag genomgick.
Så blev det tryckt i Svea; så stod det i
handskriften till "Hans Alienus", där ändringen
gjordes till det slutgiltiga: lockad av sorlet.
I åttonde strofen heter det enligt
handskriften :
Runt mig hälsa de unga fritt
nya vaknande tider.
2 DLM 1943 ii
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
