Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
trovärdiga figurer. Här ges ett utmärkt
tillfälle att se dansk skådespelarkonst när den är
som bäst, och att den så kan utveckla sig beror
naturligtvis också på att författaren, Leck
Fischer, helt frångått de vanliga filmtyperna.
Bodil Ipsen gör med mycken charm och
klokhet en något fjollig, filantropisk kvinnlig
advokat, men Johannes Meyer överglänser henne
med sin nedsjaskade gamle bokagent, förvisso
en av de bästa rollskapelser man någonsin sett
på film. Karlen är så motbjudande att man
ryggar tillbaka som för dålig andedräkt, men
han blir samtidigt rörande i sin fullständiga
oansvarighet och oförbränneliga joie de vivre.
Dottern, som är som en liten mamma för
honom, spelas med mycket temperament av
den trubbiga Grethe Holmer, och även de
övriga, i sammanhanget alltför löst infogade
mindre rollerna äro väl besatta. Iscensättningen
tillvaratar vantrevnaden med en intensitet som
kan föra tankarna till Stroheims "Greed". I all
sin besynnerlighet och valhänthet en genuin
och sympatisk film, dömd att snabbt bli ihj
al-konkurrerad av de mera effektfulla
verklighetsförfalskningarna. Georg Svensson
över allt förnuft (This Above All).
Anatole Litvak. 20th Century Fox.
Erie Knights roman om England mellan
Dunkerque och "the Blitz" var väl inte den
stora krigsroman man på sina håll ville göra
den till, men den gav ett effektfullt tvärsnitt
genom engelskt samhälle och engelsk opinion
under den mest kritiska perioden i landets
nyare historia. Genom att låta de extraordinära
förhållandena driva ihop en flicka ur
överklassen, frivillig medlem av WAAF, och en
enkel soldat som efter att ha utmärkt sig vid
Dunkerque deserterat ur armén som protest
mot slentrianen i den engelska krigföringen
och socialpolitiken blev författaren i tillfälle
att leverera en synnerligen frän kritik mot det
gamla bornerade England, som så illa förberett
mötte kriget, och samtidigt bekänna sin tro på
det nya England som han hoppades skulle
uppstå ur prövningarna. Han ville ta fram de
bästa egenskaperna hos mannen av folket och
kvinnan av börd för att smälta dem samman
till framtidens engelsman: i bokens slut men
inte i filmens väntar också kvinnan symboliskt
nog ett barn när hon från makens dödsbädd
går ut i bombnattens kaos.
Bland världslitteraturens älskande par är
Clive och Prudence ett av de talföraste. De
likna mycket soldaten och sjuksköterskan i
"Farväl till vapnen" men förslösa inte tiden
mellan kärlekens ögonblick med lekfullt prat
utan bygga vidare på sitt ändlösa resonemang
om varandra och England. Filmens författare
Robert Sheriff har verkligen lyckats att få med
huvudpunkterna i deras meningsutbyte utan att
det låter alltför krystat. Dialogen är med
avbrott för en och annan utflykt i den högre
retoriken ganska naturlig och saknar inte
spänning. Regissören har också skickligt luckrat
upp hotande longörer genom att låta något
hända omkring samtalen. Det blir givetvis
mycket ätande och drickande och ideliga
av-och påklädningar av den vackra Joan Fontaine.
Vid ett tillfälle avgjort för mycket: i den
viktiga uppgörelsescenen i värdshuset kunde
lämpligen den kvinnliga parten ha företagit sig
något annat än att bakom en skärm krypa i
nattskjortan medan han blickar ut mot Dovers
havsskumombrusade klippor. Men en
synnerligen vederhäftig regissör är ändå Litvak. Den
rörliga kameran sköter han suveränt och
excellerar i långa rytmiska bildsvep. Det är sällan
man ser en film där växlingarna mellan
scenerna sker så mjukt och omärkligt som här.
Riktigt sig själv blir han dock först i filmens
senare parti, där det blir fart på handlingen
och han får tillfälle att ta i med
hårdhandskarna.
Huvudrollerna äro perfekt besatta med Tyrone
Power och Joan Fontaine. Den förre får nog
ges ett visst företräde, han spelar med märkbar
inlevelse och behärskad kraft, huvudsakligen
på sin vackra blick. Hon är inte lika
omedveten och en aning tröttande i sin ljuvliga
fräschör som inga olycksöden kan rufsa till.
Men fullblod är hon. Georg Svensson
Stormdriven (Moontide). Archie Mayo. 20th
Century Fox.
För något år sen utgav en amerikansk
debutant som hette Willard Robinson en enkel och
illa skriven roman med motiv från en
stilla-havshamn. När boken nu kommer som film,
visar det sig att scenarioförfattaren, som inte
är någon annan än den formellt kanske talang-
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
