Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
han vid händelsernas yttersida och bakgrund.
Han skriver i en ganska arkaiserande stil;
någon gång är han lite besynnerlig i ordvalet
(kyrkvallen var stinn av folk; gubben gick
stutt), men på det hela taget lyckas
författaren med sin kärva prosa à la 1600-tal, och
den koncentrerade skildringen är man tacksam
för. Likaså konstaterar man med glädje, att
författaren i stort sett har hållit sig till den
historiska sanningen.
Blomberg målar dalabygden med stor
lokalkännedom och kulturhistorisk kunskap. Han
tar väl vara på de tidstypiska detaljerna med
himmelens tecken och trollkunniga kvinnors
konster, med tjuvars stocksittande och prästens
bestraffningar av enskilda för syndigt leverne.
Och den specifikt dalkarlsmässiga
nackstyv-heten mot styrelsen där nere i Stockholm: "En
kan buda opp bönderna och dra på
Stockholm å! Å ta herrarna i nackskinne!" säger
en av Boethius’ sympatisörer då han hör talas
om rättegången.
Författaren drar sig ej heller för att återge
stora scener: ständernas trohetsed till
gossekungen, kröningen i Storkyrkan. Kanske har det
här blivit för mycket kulissmåleri i skildringen
av dessa officiella högtidligheter, som
egentligen icke ha någon betydelse för
huvudpersonens öde. Annars har mycket i
stockholmsskildringarna liv och intresse, till exempel
interiören från fängelset.
Skildringen av Boëthius’ eget öde föres fram
genom dramatiska episoder, som ge boken liv;
särskilt synes mig dess andra hälft vara
starkast. Här är framställningen laddad med
dramatisk kraft: scener från fängelset, från
förhören inför hovrätten och konsistoriet,
bokbålet på Stortorget! Boken förefaller
predestinerad för dramatisering.
Själsskildringen är enkel, man kanske här
skulle önskat en större fördjupning. Men man
gör nog icke Boëthius någon större orättvisa
med att skildra honom med enkel psykologi.
Han är den rakryggade samvetsmänniskan. För
honom finns ingen väg udenom, han går på
Guds särskilda kallelse och bud. Den värsta
frestelsen till kapitulation kom från hans egen
familj, från hans lilla dotter, som var den
barske mannens ögonsten. Familjeepisoderna
tillhöra det finaste i boken. En kostlig seen är
den, då anpassningens talesman träder fram
och talar med Boëthius i den stinkande
fängelsehålan. Den frestelsen var lättare att övervinna.
Ty Boëthius hörde till de människor, som i
övertygelsen om de eviga värdenas bestånd
hellre ger sitt liv för att bekräfta deras
sanning än prutar av på dem och ger dem som
troféer till tidens gudar. Denna bok har
verkligen något att säga, den kommer med ett
budskap till oss. Erik Berggren
Ur en diktares
kvarlåtenskap
DAN ANDERSSON: Tryckt och otryckt. Tiden
1942. 7:50.
Den tid har kommit, då forskningen fått
tillräckligt stort perspektiv på den fängslande
diktare och grubblare, som bar namnet Dan
Andersson. Det är också tydligt att hans
diktning alltmer förstår att intressera inte bara
trängre litterära kretsar utan också en bred
och månghövdad läsekrets. En viss kult av Dan
Andersson var tvivelsutan till finnandes åren
efter hans död. Den var som all kult inte
riktigt sund. Nu ha de sensationella momenten
kring hans liv och död sjunkit undan, sikten
har klarnat, hans gestalt framstår i tydlig
belysning, och på dessa förhållanden har hans
konst och hans förkunnelse endast vunnit. Den
upprörda tid vari vi nu leva kan också sägas
ha berett jordmånen för denne svenske diktare.
Hans verk speglar ett ångesttillstånd. Vår egen
tid kan inte vara främmande för de stämningar
och tankar som denne svenske
arbetarförfat-tares dikter och romaner förmedla.
Med glädje kan man alltså hälsa varje nytt
bidrag till förståelsen av Dan Anderssons
egenart. De två år 1941 utkomna biografierna över
honom, av Anne-Marie Odstedt och av
skaldens vän Waldemar Bernhard, meddelade båda
material av intresse. Den samling dikter och
prosastycken som under titeln "Tryckt och
otryckt" nu utgivits i redaktion av en ung
uppsaliensare, Bertil Lauritzen, kompletterar
på ett lyckligt sätt Dan Anderssons samlade
skrifter. Det har visat sig, att i hans litterära
kvarlåtenskap funnits många ting, som inte
upptagits i skrifterna men som likväl kasta ny
belysning över hans författarpersonlighet.
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
