Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
väntan på regn. Ooh i naturförloppet ingår
i sin tur den stora samhällstragedien,
ockupationen, med bombplan och vildgäss i rymden.
Men allt sådant sker utanför henne, på avstånd.
Till det mindre övertygande hör hennes goda
väninna som bara lever för en lungsjuk bror,
tills nu denne plötsligt står upp ur sjukbädden
och stupar i striden som soldat. Även Harald
Jonn (som psykologiskt egentligen borde
varit disponerad för motsatt ställningstagande)
ikläder sig den gröna uniformen och stupar.
När slutligen Änne Mo ska föda barnet måste
hon nödvändigt ge sig ut på en
mardrömsvandring i markerna, varefter hon dör i barnsäng.
I en efterskrift testamenteras barnet åt
framtiden, befriat från föräldrarna med deras
brister och från det förflutna med dess
misstag. Fadern ägde förstånd och styrka, modern
själ och godhet, men var för sig var de halva,
dömda att misslyckas med sitt liv. I barnet
ska de emellertid fullkomnas, och barnet är
framtiden. Det är ju för all del vackert tänkt,
och även en klarsynt kritik av böckernas båda
huvudpersoner finns med. Men författaren har
alltså, i likhet med läsaren, känt behovet av ett
förtydligande tillägg utanför själva det
berättades ram. Och det tyder på intentioner som
inte låtit sig förverkligas.
Hur som helst får man nog säga att Nils
Johan Rud med dessa böcker skaffat sig ett
ansikte. Han lär numera vara internerad på
Grini, ett mänskligt talande faktum, även om
det inte direkt kommer hans böcker vid.
Artur Lundkvist
Universitetsliv under
bronsåldern
KRISTMANN GUDMUNDSSON: Gudinnan
och tjuren. Wahlström & Widstrand
1942. 12:50.
Den stora popularitet som den historiska
romanen i gammal hävdvunnen form för
närvarande åtnjuter i modern litteratur är en
ganska överraskande företeelse. Den intar en
given särställning, även om den ofta skiljer sig
från de gamla klassiska romanerna från förra
seklet därigenom att den historiska miljön och
konflikten numera får bilda bakgrunden till
och bli förevändningen för ett tendentiöst
politiserande eller ventilerande av vår egen
tids sociala problem. Kristmann Gudmundsson,
tidigare känd genom en praktfull roman från
vikingatidens Island ("Det heliga fjället"), har
nu förlagt sin miljö till ett både i tid och
rum betydligt mera avlägset område, nämligen
bronsålderns minoiska Kreta, den kultur som
man knappast mer än anade innan
arkeologernas spadar under detta århundrade trollat fram
en ny värld för oss av förunderlig skönhet.
Den minoiska kulturens konst känna vi numera
väl, dess märkliga stadsbyggnadskonst,
palatsarkitektur ooh olika dekorationsstilar. Likaså
ha fynden lämnat ett icke obetydligt material
till kännedomen om de religiösa förhållandena
på ön, men så länge inga litterära urkunder
finnas tillgängliga, måste de historiska,
politiska och sociala förhållandena bli praktiskt
taget okända för oss. Vissa data kan man dock
få fram med ledning av utgrävningarna: den
minoiska kulturen blomstrade under den första
hälften av andra årtusendet f. Kr. Omkring
1400 f. Kr. förstördes de stora
palatsbyggnaderna, främst Knossos, troligen till följd av
ett erövringståg från det grekiska fastlandet.
Denna händelse är också den historiska
bakgrunden till romanen, som skildrar
katastrofstämningen före Knossos’ brand.
Huvudpersonen är en makedonisk pojke,
som utfattig kommer till det överkultiverade
Kreta. Han kommer in vid en prästskola i
Knossos, Minos’ stad, där eleverna bland annat
utbildas till toreadorer i de för den minoiska
kulturen karakteristiska tjurspelen. Ynglingen
förföljs av en ständig tur. Han tar sin examen
med glans, blir docent och så småningom
professor vid lärdomstemplet. Efter en onödigt
lång rad erotiska upplevelser vinner han till
slut kungadotterns kärlek, blir gift med henne
och i och med detta Minos, kung över det
minoiska Kreta. Men samtidigt blir ön
invaderad av de mykenska grekerna och Knossos
brännes av de anstormande barbarerna. I den
strid som uppstår stupar hjälten. — Detta är
den yttre ramen i skildringen, och den kanske
inte verkar särskilt stimulerande.
Men boken är långt intressantare än det
yttre händelseförloppet anger. Den är först och
främst spännande och skriven med ett prakt-
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
