Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Boken, som på omslaget kallas samhällssatir,
är ibland torrolig. Någon satir är den
emellertid knappast, allra minst en social satir. Odén
får på slutsidan av Vidar beskedet att det är
absolut ingenting att göra. Man har också
själv det intrycket. En samhällssatir borde
åtminstone genom sin negativa skärpa inge en
kontrasterande, positiv uppfattning, annars är
den rätt meningslös. Gunnar Ekelöf
CARL EDSKOG: Möts vi då. Lindblads 1942.
4:75.
"Möts vi då", romanen med detta trista och
tämligen obegripliga namn, är en
allmogeskildring med kristen grundton. De flesta av
bonderomanens ingredienser äro med pius en del
sensationer. Vi påträffa den innerst inne gode
och fine tyvärr genom ödets nyck utfattige
drängen Gustaf, som älskar den hj ärtevarma
dottern Edit, som en gång skall ärva gården.
De motarbetas givetvis av fadern, som vill se
gården förenad med grannens och därför
gynnar den tråkige och föga tilldragande Magnus.
Vidare lära vi känna konventikelplakatets
martyr Abraham, som väcker Edit till nytt liv och
ger henne tro och kraft att leva vidare trots
alla vidrigheter, som möta henne. Gustaf råkar
nämligen i självförsvar slå ihjäl hennes far,
och eftersom dennes plånbok helt olägligt strax
förut glidit ur hans ficka och Gustaf strax
efteråt visar sig äga flera hundra kronor,
miss-tänkes han för rånmord och dömes också till
döden men benådas till livstids fängelse sedan
upphittaren av pengarna i sista ögonblicket
omtalat sitt fynd. Genom pinan i rädslan för
döden undfår även Gustaf nåden och omvändes
i samma ögonblick han går att avtjäna sitt
straff. Edit fortsätter sitt värv i sin hembygd.
En händelsekedja med så god traditionell
bakgrund kan ju inte verka psykologiskt osann
men lämnar läsaren tämligen likgiltig. Språket
är ej på något sätt mästerligt men anpassar sig
någorlunda efter innehållet. Jan Cornell
BIRGIT KEY-ÅBERG: Vi måste våga...
Gebers 1942. 8: 50.
"Vi måste våga..." börjar med en abort
i första kapitlet och ett fall av perversitet i
andra. I det tredje lockar en ung kvinna in
en ung man i sitt rum och förför honom, så
att hon blir med barn och han får lov att gifta
sig med henne, eftersom han är hedern
personifierad. Växelvis med historien om detta
omaka äktenskap och dess upplösning får man
följa med en ung dam av professorsfamilj på
hennes utrikes studieresor och som
privatsekreterare åt en herre med många älskarinnor. Hon
har blivit skrämd för kärleken, men när den
rätte — det är mannen i det nyss nämnda
äktenskapet, det — kommer, blir det, som
läsaren länge väntat, kärlek vid första ögonkastet.
Komposition kan man inte tala om i denna
hackiga och ryckiga berättelse, och vad det är
"vi", det vill säga kvinnorna och i första hand
de yrkesarbetande måste våga, har anmälaren
inte lyckats komma underfund med. Trots de
uppenbara bristerna i själva
hantverkskunnigheten hör Birgit Key-Åberg inte till de
debutanter, som man direkt vill avråda från att
fortsätta på den inslagna vägen. Det finns avsnitt
i boken, som tyda på anlag för författeri.
Thure Nyman
OVE LIND: Uppsagd som ungkarl. Rabén &
Sjögren 1942. 8:50.
Ove Linds debutroman framträder inte med
anspråk på att vara annat än ren förströelse,
och i så måtto äger författaren vissa
förutsättningar i det flyhänta skrivsättet, som tyder på
journalistisk vana, och förmågan att måla upp
en miljö, som känns trovärdig. Men därmed är
också allt positivt sagt, som sägas kan om detta
snillefoster. Intrigen är ansträngd,
människoskildringen tangerar det pekoraliska, och den
kvickhet som bjuds kan exemplifieras med
episoden om nazistdemonstranterna, som narras
att marschera genom en gödselhög. Meningen
är att verka studentikos, men verkan blir
tarvlig och vittnar om en missuppfattning av
situationens allvar. Thure Nyman
KNUT HAGBERG: Från Stenbrohult till
Svensksund. Bilder från svenskt 1700-tal.
Wahlström & Widstrand
1942. 7:50.
Knut Hagberg inrangerar sig med de fyra
krönikor för radio, som nu befordrats till
trycket under titeln "Från Stenbrohult till
Svensksund" bland de verkliga kännarna av
svenskt 1700-tal. Man finner inte en ton som
skorrar falskt, inte ett sökt anslag, och
tidsfärgen är övertygande väl träffad. Ingen oveder-
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
