Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Kanske läser man med särskild gripenhet
skildringen av författarinnans sista besök hos
Gunnar Mascoll Silfverstolpe; man lägger boken
ifrån sig och undrar, vad han, den förtegne
och ärlige, kan ha menat med sina sista ord:
"Nu är jag på den säkra sidan." Med intresse
läser man också om en ungdomsupplevelse,
som tydligen starkt påverkat författarinnans
syn på förhållandet mellan man och kvinna;
den är given med både klarhet och charm.
Överhuvud är detta en bok för förstående och
likstämda. Känner man Julia Svedelius’
förmåga att vinna vänner, litar man på att de
ändå skall räcka till för både en och två
upplagor. Sven Stolpe
INA BOUDIER-BAKKER: Spegeln.
Översättning av Saima Fulton. Norstedts
1942. 8: 75.
Fru Boudier-Bakker har sin miljö:
Amsterdams borgerliga kretsar, och sitt tema:
släkt-och familjelivet med dess mångahanda
förvecklingar. I "Spegeln" har hon koncentrerat
sig till problemet om kvinnans instinktiva
längtan efter make, hem och barn.
Åskådningsmaterialet är tre systrar, varav den äldsta
osjälviskt går upp i omvårdnaden om en
åldrande fader, tills hon plötsligt vid väl mogen
ålder ger efter för naturens röst och skyndar
att ta steget från det hotande glasberget och in
i den äktenskapliga hamnen. Den andra är en
firad sångerska av komplicerad
själsbeskaffenhet och följaktligen vacklande i sitt
förhållande till å ena sidan konsten, å andra och
tredje de bägge män som förefalla henne
tänkbara såsom komplement. Författarinnan har
lagt ned mycken möda på att göra hennes
tvekan psykologiskt trovärdig. Det har
knappast helt lyckats. Förhållandet trasslas
ytterligare till därigenom att den ene av de bägge
männen är gift med den tredje systern och har
fem barn med henne pius en son i ett tidigare
äktenskap. Systern nummer ett är ett mönster
av huslighet och andra dygder. Sångerskan är
avgjort opraktisk men visar betydande anlag
att bättra sig i det avseendet och har dessutom
god hand med barn. Hon avstår slutligen
från både männen och barnen och ger sig
av till Amerika på turné — ty familjen är
helig — och den tredje systern är vid bokens
slut i okvald besittning av hela potten, fastän
hon lika avgjort är oduglig både som husmor
och barnuppfostrare. Så irrationellt är livet.
Vilket inte skulle bevisas. Thure Nyman
HORST WOLFRAM GEISSLER: Augustin.
Översättning av Waldemar Langlet.
Fahlcrantz & Gumælius
1942. 8: 75.
Det är en behagligt gammaldags ton över
berättelsen om "der liebe Augustin", den
muntre instrumentmakaren från Lindau vid
Bodensjön. Den kommer sig inte så mycket
därav, att händelseförloppet är inpassat i ett
historiskt skeende med historiska gestalter som
bifigurer inom ramen, utan fastmer av det
skenbart konstlösa sättet att berätta. Historien
börjar med Augustins födelse och slutar med
hans död, och däremellan får man följa honom
steg för steg på hans bana som prästseminarist,
speldosekonstruktör, amatörpolitiker och först
och sist dyrkare av könet. Det vilar en dager
av dröjande rokoko över berättelsen, och
Augustin själv är en i många avseenden typisk
produkt av 1700-talet. Han har dess ljusa
kynne men ingenting av dess förkonstling, han
är lättsinnig men inte frivol. Denna sundhet
hänger väl samman med hans rotfasthet i en
provinsiell miljö, en länge orörd idyll, dit
tidens stormar först sent nå fram med några
döende brottsjöar. Men på samma gång som
han är typisk är han också originell med sin
bekymmerslösa vagantfilosofi, som så starkt
bryter av mot omgivningens borgerliga
livsinställning.
Boken om Augustin är inte någon litterär
upplevelse av märkligare art, men den skänker
en stunds angenäm förströelse och ställer fram
en hel tidsålder i lokal förkortning.
Översättaren har framgångsrikt använt en lätt
arkai-sering av språket, men varför han på sina
ställen överflyttat dialogen till något slags
drängsvenska, är obegripligt. Thure Nyman
FRIEDRICH MICHAEL: Silvio. Översättning
av Lena Bennett. Gebers 1942.
7:50.
Den rikstyske författaren Friedrich Michael
har skrivit en liten inte oäven roman där
flykten från den inte alltid så förtjusande
samtiden är tydligt iakttagbar. Handlingen är
förlagd till den idylliska av tyskarna så älskade
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
