Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
biedermeiertiden och rör sig kring en ung,
rik och vacker änka av enkel härkomst, som
genom sitt gifte kommit in i societeten i
München. Hon flyr undan sina många friare och
reser runt litet varstans i Europa. Friarna
dyker upp då och då och ställa till en del
oförargligt trassel. En del nya stöta också till. Så
småningom återvänder hon till München sedan
hon fått klart för sig vem hon älskar.
Boken är naturligtvis en bagatell, men det
hela är berättat på ett ganska förtjusande och
ofta humoristiskt sätt. Bokens baksidesreklam
är vederhäftig, vilket är glädjande och
förtjänar att nämnas. Fougstedts trevliga, lätt
stiliserade omslagsteckning ger en hel del av
bokens anda. Jan Cornell
G ÅBOR von VASZARY: Låna mig en
hundralapp. Översättning av Gösta Forsberg
och Valdemar Langlet. Wahlström
& Widstrand 1942. 9: 50.
När Gabor von Vaszary är som roligast
påminner han avlägset om Hasse Z. i yngre
dagar. Han kan berätta en historia, som är
så befängd, att även den minst skrattlystne
grips av en paroxysm. Det är långtifrån alla
tokerier i "Låna mig en hundralapp", som äro
så oemotståndliga, men beskrivningen av
auktionen är ett fynd för en sketchförfattare, och
målningsepisoden har obetalbara moment.
Författarens sprudlande humör motsvaras inte
i samma utsträckning av stilkänsla och god
smak, och den doft av 30-talets Paris, som
beröms på baksidan, är inte alltför påtaglig.
Thure Nyman
MICHAEL FÖLDI: En kvinna finner sin väg.
Översättning av Valdemar och Emil
Langlet. Wahlström &
Widstrand 1942. 13:50.
Michael Földi lär enligt vad det upplyses
i förordet till här föreliggande roman stå i
främsta ledet bland de ungerska författarna
i vår tid. Uttrycket får förmodligen tas som
en garanti för säljbarhet mera än som ett
betyg åt standarden inom modern ungersk
litteratur. "En kvinna finner sin väg" är
nämligen en ganska följetongsmässig produkt med
flerfaldigt varierade inslag av motivet
"mannen av börd och kvinnan av folket".
Huvudpersonerna äro två systrar, den ena en vamp
av utomordentligt oemotståndligt slag, den
andra lika utomordentligt moralisk och
begåvad som affärskvinna — fastän man aldrig
kommer underfund med, vari affärerna eller
begåvningen består. Det är den senare som
finner sin väg, och den vägen är två: dels är
hon en lidelsefullt hängiven älskarinna åt sin
man, som är ett kräk, och som hon älskar intill
döden, och en god mor åt sina barn, dels
förkroppsligar hon "1900-talets kvinna" genom
att med sitt intelligenta arbete försörja både
mannen och barnen. När han slutligen dör,
gifter hon om sig med sin chef efter att ha
avspisat hans försök att göra henne till sin
älskarinna. Det finns inte mycket som inte är oäkta
i denna kvinnoskildring. Thure Nyman
MARY KING: Flickan vid oljekällan.
Översättning av Ella Byström-Bæckström.
Natur och Kultur 1942. 7:50.
Mary King, en amerikansk debutant som
skrivit en roman från en liten oljestad i Texas,
ansluter sig med betydande framgång, om
också inte med någon riktigt genomträngande
personlig karaktär, till den knapphändiga
amerikanska realismen. Hon skildrar med ömhet
men inte känslosamt en ung flicka och hennes
far som är åsnedrivare; de har fört ett
ambulerande liv men kommer att slå sig ner i den
lilla staden. Fadern gifter sig där med en
robust pensionatsvärdinna, och flickan
utvecklas så småningom från en lite bisarr
skygghet till mjuk ung kvinnlighet. Till slut är det
en ung, skicklig oljeborrare som upptäcker
vilken värme som döljer sig under hennes
inåtvändhet och som gifter sig med henne;
samtidigt ger sig fadern ut på luffen igen.
Romanen är uppbyggd av en mängd ofta
ganska kraftfulla småscener ur stadens liv, och
enkelt folk skildras i boken med mycket av den
saftiga konkretion som amerikansk litteratur
utbildat. Det står en stark lukt av råolja kring
karlarna i boken, och kvinnorna är jordiskt
uppfattade, från pensionatsvärdinnan, tyngd
av arbete och spekulationer i värdelösa
oljemarker, till den färggranna, tyst leende
mexikanskan, som glider förbi strax utanför
fönstrens och gatlyktornas ljuskretsar och
förkroppsligar stadens synd och sinnlighet.
Effektivt är också själva stadsbilden utnyttjad: de
små träkåkarna, tapetserade med gamla tid-
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
