- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
197

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

liv" levererar följande karakteristik: "Det är
en praktroll hon fått att bita i — och hon
biter i den och åskådarnas nerver så det
gnistrar om det... Samspelet flyter fram med
otäck äkthet och handlingen dundrar fram
utan uppehåll, med hat och kärlek och död
och ädelhet och djävulskap, egoism och
uppoffring, djärvt och hämningslöst påstruket
som smöret på en fredstidssmörgås ... En
sällsynt fascinerande film som väl inte bara
kommer att slukas av publiken med hull och hår
— utan som också slukar publiken i sin tur."
En vältränad och som regel välbalanserad
kritiker upplever ett tornérspel så starkt att
"åskådaren håller händerna för ögonen men kikar
mellan fingrarna och ryser av vällust". Lika
besvärligt ha recensenterna det på de roliga
filmerna. En "skrattar sig sanslös", en annan
"skrattar av sig både hängslen och
strumpeband" och en tredje säger lakoniskt och
smakfullt att "filmen är ett koncentrationsläger för
skratt". Det kan nog också ifrågasättas om det
är riktigt god smak att skriva att "ingen kan
kurra så tjusigt i armarna på en karl som
Claudette Colbert", eller att "filmen är vågad
och har välgörande stänk av omoral".

Hade jag velat göra mig besvär att leta
längre tillbaka i tidningsläggen hade
säkerligen ännu märgfullare exempel på den
värdeomdömesinflation och den pekoralistik som
frodas i biorecensionerna ha kunnat dras
fram. Men ovanstående må räcka som en
tankeställare för herrar redaktörer. Varför
skall just filmen, som når ojämförligt många
fler människor än litteraturen, musiken och
konsten, i sådan utsträckning utlämnas åt
dåliga skribenter som tydligen äro oförmögna av
ett balanserat omdöme? Det kan inte vara
nyttigt för den andliga folkhälsan. Bioannonserna
skulle nog inte bli mindre av att den
filmkritiska värdeskalan bragtes till bättre
överensstämmelse med den som tillämpas på de övriga
recensionsavdelningarna. Man kan invända att

det visst inte är alla filmer som höjas till
skyarna. Några sablas också ned. Ja visst,
men hur skall man våga lita på det estetiska
omdömet hos skribenter som inte ens märka
att det de själva skriva är banalt, fullt av
standardiserade klyschor och ofta rena
pekoralet? Det finns redan föredömligt goda
biorecensenter men de äro avgjort för få och det
är knappast troligt att den stora publiken lärt
sig skilja dem från dussinrecensenterna. Att i
en hast genomföra en nyrekrytering på
området låter sig väl inte göra men det skulle inte
skada med litet strängare redaktionell
disciplin på sina håll. Georg Svensson

Michail Osorgin död

Meddelandet om att Michail Osorgin
nyligen avlidit sextiofem år gammal kommer
att väcka förstämning också i de svenska
kretsar, där den ryske författaren vunnit
uppskattning som en egenartad och fin litterär
konstnär. Visserligen äro dessa kretsar inte
numerärt ansenliga; å andra sidan kunde
Osorgin glädja sig åt en mer kräsen publik.
Hans romaner "Den tysta gatan",
"Terroristerna" och "Den långa färden" uppenbarade
en lyssnande och drömmande,
vemodigt-iro-nisk rysk berättare, som framför allt hade sin
styrka i det subtila återgivandet av
komplicerade själstillstånd. I Tolstoj såg han
mästaren framför alla andra: hans eget verk blev
ett fullföljande av traditioner som utgå från
Anna Kareninas skapare. Osorgin var hela sitt
liv en vandrare; en god del av hans mogna år
förflöt i landsflykt. Rotlös i nuet, var han
likväl på grund av sitt sinne för humana
värden aldrig rotlös i andens värld. Denna
tidskrifts läsare kunde glädja sig åt några av
hans initierade uppsatser om samtida rysk
litteratur. Två sådana artiklar vänta
fortfarande på införande. Som den förnäma och
äkta konstnär han var lämnar han efter sig
ett stort tomrum. Johannes Edfelt

197

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free