Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Victor Vinde: Profeten Péguy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VICTOR VINDE
katedralen där uppe på höjden i Chartres lyser
upp i fjärran likt stjärnan som vägleder de
sjöfarande.
I en av de sista stroferna i denna långa dikt
är han inte längre diktaren med Hugos
fanfarspelande mässingsinstrument utan bara en liten
ödmjuk vandrare, som erinrar sig om sin
litenhet och ringhet.
När vi lämnat från oss denna säck och detta
rep, säger den trötte vandraren, när vi i
dödsögonblicket ryckt våra sista ryck och när vi
utstött våra sista stön, var då barmhärtig,
viskar han till helgonet i Chartres.
Quand nous aurons quitté ce sac et cette corde
Quand nous aurons tremblé nos derniers tremblements
Quand nous aurons ràlé nos derniers råclements
Veuillez vous rappeler votre miséricorde.
I sådana ögonblick är Péguy en stor och
äkta diktare.
Charles Péguy stred hela sitt liv igenom med
form och stil. Han kämpade med pekuniära
sorger. Han fick aldrig något riktigt grepp om
någonting. Han var inget geni som Hugo —
och inte en livskonstnär som Hugo. Han var
bara en ärlig och sann människa, som gav
sitt liv i pant för sin tro.
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
